Konst
Arne Frifarare, måleri
Gunnar Falk, teckning
NP33 & Galleri Sander. Visas till 23/5.
Borgar och kyrkor befolkas av livsbejakande figurer, ofta musikanter som gör vad de vill. Perspektivförskjutningarna är naivistiska likt medeltida kyrkokonst. Skevheten i proportionerna skapar frihet och lekfullhet.
Frifarares surrealistiska värld är poetisk och anarkistisk bortom överhetens ledband och krav på försörjning. Bredbent tar de i från tårna, blåser i lurar och basuner. Bland vevliror och snabelskor svävar de bortom verklighetens gravitation, dedikerade sin gärning. Frifarare är poetisk och normlös. Han fängslar, fyller mig av samma frihetstörst som jag möter i Barbro Lindgrens skönt alternativa karaktärer Loranga, Masarin och Dartanjang. Det känns fint under corona-molnet.
Så över till Gunnar Falks potenta kroppar av blyerts, krita, tusch och gouache. Genom att koncentrera sig på delar av dessa muskulära entiteter avpersonaliserar konstnären sina protagonister. De är upptagna av sin boxning men blir snarare reducerade till disparata uttryck för känslor och tillstånd.
Boxning är aldrig inställsam eller behagfull, likväl kan dess rörelsemönster påminna mycket om klassisk balett. Falks marmorlika kroppar manifesterar ordning. Symmetrin och proportionerna äger matematisk skönhet. Som betraktare vill jag liksom under en dansföreställning, söka att tolka varje rörelse, gest och viloläge.