Flicka på flykts livsfarliga väg till Sverige

Tonträffen uteblir i den svensk-libanesiske regissören Abbe Hassans flyktingdrama "Exodus".

Amal (Jwan Alqatami) tyr sig till smugglaren Sam (Ashraf Barhom) när polisen slår till mot den organiserade människosmugglingen.

Amal (Jwan Alqatami) tyr sig till smugglaren Sam (Ashraf Barhom) när polisen slår till mot den organiserade människosmugglingen.

Foto: Triart

Recension2023-03-09 11:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Exodus

Visas på: Bio

I rollerna: Jwan Alqatami, Ashraf Barhom

Regi: Abbe Hassan

Speltid: 102 min

Betyg: 2

En container med flyktingar har just anlänt till en hamn i Turkiet när polisen slår till mot den organiserade människosmugglingen. I tumultet tyr sig den lillgamla flickan Amal till smugglaren Sam, varefter deras öden ofrånkomligen sammanlänkas under en farofylld resa mot Sverige. Detta är utgångspunkten för den svensk-libanesiske regissören Abbe Hassans långfilmsdebut "Exodus" – en skildring av de livsfarliga flyktvägar som har uppstått till följd av den europeiska asylpolitiken. Senast aktuell i och med det italienska lagförslag som syftar till att försvåra för den som hjälper flyktingar i sjönöd.

Med kunde förvänta sig en film i djupaste moll, men Abbe Hassan försöker också finna ljusglimtarna i mörkret. Inte minst genom att visa hur den förhärdade Sam återfår kontakt med sin medmänsklighet genom mötet med Amal. Kontrasterna mellan mörker och ljus, mellan barnsliga skämt och vuxet allvar, ställer dock krav på det filmiska finliret, och "Exodus" har problem med att hitta den rätta tonen.

Manuset är ofta överdrivet redovisande, som när Amal börjar prata högt för sig själv så fort publiken riskerar att känna osäkerhet kring hennes sinnestillstånd. Dessutom framstår den centrala relationen mellan flykting och smugglare som en konstruktion, vilken den ojämna personregin aldrig lyckas levandegöra. "Exodus" är ett exempel på hur plattityder kan ruinera de bästa av föresatser.