Konst
Rejmyre Art Lab: Ulf Lundkvist, Per Josefsson, Nisse Sandström
Måleri, skulptur & teckning
Engelska Magasinet i Rejmyre 4/9-5/11
Nisse Sandströms fint och naivistiskt detaljerade målningar minner om en svunnen tid. Här är det 50- och 60-talets framtidstro som växer fram under penseln. Vi är tillbaka i folkhemmets högperiod då många allmänningar fortfarande spolades till skridskobanor för barnen och folkparkerna välkomnade nöjestörstande ungdomar. Men kvar i högsätet vid köksbordet satt ännu far i huset medan mor sprang mellan grytorna. Det pyr om Sandströms rökande springschasar och pirrar i gossar som rakar sig inför helgdagskvällens äventyr.
Per Josefssons intagande och gåtfulla figurer löper i flock och samlas i allsång. Nyfiket blickar de framåt, höljda och skyddade av plåt eller pansar likt sköldpaddor. Betraktaren måste ner i golvnivå för att förstå deras inre resor där de strävar mot samma mål. Ibland söker de sig rätt in i Josefssons skira akvareller där berghällar sjuder av sommarhetta och blomsterängar lockar till i spring i benen. De små varelserna rör sig alltjämt i grupp, med samma önskan om deltagande alltmedan ”Artisten” manar till samling. Utan kollektivet inget centrum.
Så till Ulf Lundkvist, denne fenomenale serietecknare som tillåter alla karaktärer sina alldeles egna temperament utan retuschering eller försköning. I hans måleri lever kvinnorna ut all sin kraft. De är bredkäftade, levnadsglada och rikligt bemålade av kulörta läppstift. Karlarna plirar nyfiket och oblygt med aptit på livet. Eller ibland precis tvärtom grått, surt och truligt. Lundkvists miljöer har en särskild lockelse med sina skitiga och mustiga kulörer. Hans utsikt från ett köksfönster kan i förstone inte alls kallas vacker. Likväl lockar den med sitt ärliga och osminkade uttryck. Stadsmiljöernas råhet med räls och hård asfalt bildar effektiva konstraster till konstnärens kärleksfulla måleri av djur. Hans hundar är så oändligt vemodiga. Nyborstade och iförda rosetter blickar de längtansfullt bort från betraktaren. Eller så försjunker de bara i en stilla vädjan om ett ”Stilleben”. Lundkvists skulpturer förtjänar ett särskilt omnämnande. Lindad upp till halsen blickar hans ”Kattmumie” stolt ut över åskådarna. Vad tänkte ni dyrka hos mig? tycks den fråga från sin upphöjda position.