Drama
Titel: Där kräftorna sjunger
Visas på: Bio
I rollerna: Daisy Edgar-Jones, Taylor John Smith, Harris Dickinson
Regi: Olivia Newman
Speltid: 125 min
Betyg: 3
Deckare och feelgood är två genrer som bästsäljare hämtas ifrån. Inte så konstigt då att den amerikanska författaren Delia Owens har fått en rejäl hit med romanen "Där kräftorna sjunger". Berättelsen om träskflickan Kya innehåller båda varianterna. Här finns ond bråd död, romantik, vackra miljöer (och tillika människor) samt en god historia. Nu är litteratur och film två helt olika saker. Brasklappen "baserad på en roman av" dyker upp redan i filmstarten. De mest väsentliga sakerna finns dock med i filmatiseringen, även om man förstås saknar en del. Jag vet inte om det är bättre att inte ha läst romanen eller tvärtom.
Barnet Kya lämnas av sin familj och måste klara sig själv i träsket i North Carolina. En svår uppväxt har gjort henne till en överlevare och med hjälp av ett par goda människor i den lilla staden i närheten klarar hon sig rätt så bra. Hon stöts bort av övriga och kan varken läsa eller skriva – tills en yngling en dag ser henne i träsket och erbjuder sin hjälp. Vilket förstås leder till, ja, ni vet vad. Men komplikationerna är många. Inte minst att Kya anklagas för ett mord där hon på förhand är dömd av de flesta stadsborna.
Fler detaljer ska inte avslöjas vad gäller handlingen, de som har läst romanen vet förstås, så spänningen för dem är inte så stor. De, och alla andra, får njuta av den oerhört vackra naturen. Träsket och våtmarken är fint filmad – en ren njutning. Man har heller ingen känsla av att här skulle finnas vare sig ormar, moskiter eller alligatorer. Däremot vackra fåglar, snäckor, eldflugor och andra harmlösa varelser.
Daisy Edgar-Jones (mest känd för sin roll i tv-serien "Normala människor") oroade sig för om bokläsarna skulle acceptera henne som Kya. Det är inget som helst problem för mig. Edgar-Jones gör en bra insats.
Man får förstås ta berättelsen som ett slags modern saga. Det handlar om en tillrättalagd historia om en mycket speciell flicka som växer upp till en högst begåvad ung kvinna. Det finns goda tillfällen till att bli av med ett överskott av tårar; sentimentet är en stark del av filmen. Jag kan vara motståndare mot den här typen av lättköpta historier, men jag köper "Där kräftorna sjunger", trots dess ibland övertydliga karaktärer.