Klezmern galopperar glatt och körsbärsträden står i vackraste blom när godsägarinnan Ranevskaja återvänder efter fem år av flykt och passion i Paris. Hon äger inte en kopek, ändå skänker hon bort sin sista rubel.
Timmen är sen men Varja, fosterdottern som sköter godset, väntar uppe tillsammans med trotjänarinnan Firs. Först av alla kommer dock Lopachin, som ser sig som vän i huset.
Tolv skådespelare gör en rik uppsättning. Här är familjen, Ranevskaja och hennes två döttrar samt brodern Gajev, och deras anställda, förutom Firs finns lakejen Jasja, kontoristen Jepichodov och pigan Dunjasja samt guvernanten Charlotta. Dessutom grannen Pisjtjik och studenten Trofimov. Och så då Lopachin.
Förändringens vindar har blåst länge sedan ”den första olyckan” som Firs kallar lagen som frigav godsens alla slavar och gav jord till byborna. Själv vägrade hon friheten utan stannade kvar på sin post som väktare över ytterrockar och kaffekokning. Men vad hjälper det när motvinden berövat herrskapet grunden för deras livsstil.
Medvind har Lopachin, en gång barn till en förslavad lantarbetare, nu sin egen lyckas smed och en förmögen kvinna. De många däremellan har klivit ett pinnhål upp eller ned.
Nivåutjämningen (och ojämlika röstresurser) gör att det tar tid att sortera vem som är vem och vad av döttrar, grannar och tjänstefolk. Det underlättas av scenografins få stolar, bokskåp och serveringsbord. Endast Ranevskaja och dottern Anja får sitta i finfåtöljen, Lopachin tar sig friheten. Evigt manliga friheter tar sig lakejen Jasja med pigan Dunjasja i en sidointrig.
Vackrast är själva körsbärsträdgården. De blommande träden omger publiken när syskonen Ranevskaja och Gajev blickar ut mot sin barndom. Så lyfts sättstyckena med blomstergirlander mot svart botten in på scenen. Voilà! Är det i trädgården de stora omvälvningarna sker, är den symboliska naturen magisk som Shakespeares skogar?
Högtidstalaren morbror Gajev äter karameller. Studenten Trofimov genomskådar systemet och guvernanten Charlotta, hon med det osäkra förflutna, putsar på sitt gevär. Men eftersom det fortfarande bara är omkring sekelskiftet avlossas aldrig Tjechovs gevär.
Det räcker med en auktion för att familjen ska blåsa bort och Ryssland virvla vidare mot de revolutioner som kommer. Vem vet vilka som hamnar på toppen då? Tjechov lämnar frågan öppen, själv dör han sommaren 1904.
Blåser det fortfarande?