Jag trodde att den inte bet på mig längre, men i fredags kväll gjorde den mig knäsvag.
Förväntningarna på Kite, upprymdheten i rummet, den slog gnistor.
Kite är Niklas Stenemo och Christian Berg. De spelar elektronisk musik, kalla det synth om du vill och de har gjort det i över tio år. Men under detta decennium har det hänt något, Kite har blivit så mycket mer än bara en grupp som spelar elektronisk musik. Under fredagskvällen fick jag verkligen se det med egna ögon. Duon har blivit en rörelse. För några år sedan lades bandet på is på grund av hälsoskäl. Ingen visste, inte ens bandet själva när eller om det skulle bli någon fortsättning.
Under inledande ”I Just Wanna Feel” när tusentals händer sträcktes i luften och hundratals lungor tömdes på luft spelade allt sådant ingen roll. Den dånande basgången i ”I Cant´t Stand” (en av världens vackraste låtar) får mig, mitt hjärta och resten av publiken att fullkomligt tappa det.
Vi drunknar i hypnotisk ljusshow och lyckorus. Vi dansar till ”The Rhythm” vi skriker oss hesa till ”Jonny Boy” och vi förförs av en alldeles knäckande version av ”Ways To Dance”.
Att döma av publikreaktionerna, ögonen, jublet och värmen så var det inte bara jag.
Det här var en spelning som satte avtryck i hjärtan och som kommer leva kvar i minnen för en lång lång tid framöver.