Fin stämning i Knäppingsborg, när ett av sommarens gig äger rum.
Konsert
Plura & Carla
Betyg: 3
Knäppingsborg, Norrköping 29/7
Jag har inte riktigt greppat storheten med Eldkvarn. Kan de här två kvarlevorna, Plura & Carla, övertyga? För vad är målet med en livespelning? Att få se själva artisten, att bli hänförd, att glömma tid och rum? Ett uns av det sistnämnda borde vara en publiks längtan.
Så ser jag skaran i Knäppingsborg, där förväntan från cirka 200 personer ligger i luften. Plura & Carla äntrar scenen. Under sommaren hålls flera konserter här, Moneybrother lirade häromdagen och sist ut är Sabina Ddumba 12 augusti.
Plura & Carla inleder lugnt, sömnigt och rutinmässigt. De drar några anekdoter, skämtar med bekanta som kommit för att lyssna. Men åhörarna är tacksamma att spela inför, törstande efter arrangemang och uteliv. Plura & Carla hade kunnat spela barnvisor och publiken hade gillat det ändå. Lydigt klappas det i takt till ”Alice” och ”Fulla för kärlekens skull”.
Plura sitter ännu på tronen av Norrköpings musikscen.
När Carla tar över rodret i ”Kungsholmskopplet” och låter countrysidan i sin röst komma fram, då händer något. Alla sveps med, sveps bort. Spela kan de, som bara två bröder kan. Där skapar de på riktigt. Sen rullar det vidare, allsång i ”Pojkar, pojkar, pojkar” och finstämt i John Holms låt ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg”. Efter två lite trötta extranummer är det över, men vi hade kunnat lyssnat lite till.
Avslutningsvis hurrar publiken för Plura som snart fyller 70 år. Alla glada och nöjda, och en person förstår Eldkvarn lite bättre. De är ännu kungarna av Broadway.