För fjärde gången ger sig journalisten John Carlsson ut på Norrköpings gator för att lösa brott. Nyutgivna "Bortom förlåtelse" är således Daniel Söderqvists fjärde spänningsroman med John Carlsson i huvudrollen och med Norrköping som lokalgeografisk fond.
– Egentligen handlar den om skuld, förklarar Daniel Söderqvist intrigens botten med.
En bilmekaniker hittas mördad i sin verkstad och John Carlsson, nu vikarie på gratistidningen Norrköping Bulletin, intresserar sig för fallet. Spåren leder bakåt i tid och rum, till inbördeskriget i Bosnien på 1990-talet, och handlingen bärs upp av ett resonemang kring det eventuellt moraliskt riktiga i att mörda mördare.
– Det är det bästa jag har skrivit, säger Daniel Söderqvist.
– Samtidigt tog det mycket längre tid att skriva "Bortom förlåtelse" än föregångarna. Då låg jag på en jämn takt med en ny bok om året. Det var också meningen att den här skulle ha kommit ut 2018. Men det ville sig liksom inte och jag tyckte att det var något i storyn som inte fungerade.
Istället hittade Daniel Söderqvist ett gammalt manus som tog upp hjälparbetet för och i Bosnien i skuggan av kriget.
– Det hjälpte mig att komma igång igen, säger han.
Med sina spänningsromaner ser också Daniel Söderqvist, numera presstalesperson hos polisen, möjligheten att delta i samhällsdebatten.
– Ungefär som Sjöwall och Wahlöö gjorde i sina polisromaner. De belyste saker i samhället som de tyckte inte riktigt fungerade. Samtidigt har man, som författare, chansen att berätta sådant som folk inte känner till. Typ om kriget i Bosnien. Vad som hände då och vad som händer än i dag. Jag tar också upp krigsförbrytartribunalen i Haag, säger han.
– En bra deckare kan gärna vara lärorik, informativ och spännande. Tre delar. Som ett Kinderägg ungefär. På så sätt är det en tacksam genre.
"Bortom förlåtelse" utspelas således i Norrköping. Precis som de tre fristående föregångarna. När vi pratas vid poängterar också Daniel Söderqvist, ursprungligen från Vikingstad, att han verkligen älskar Norrköping och gärna använder stadens gator och miljöer för att föra handlingen framåt.
– Jag upplever nog att mina stadsskildringar är rätt levande. I den här boken rör jag mig mest i centrum. I en av de tidigare fick spårvagnarna och dess historia spela med i handlingen. Men huvudpersonens sommarstuga i S:t Annas är påhittad. Just det huset finns inte.