Teaterchefen Nils Poletti är veckans gäst i NT:s nyhetspodd Willner & Lagerqvist. "Vi är Sveriges största länsteater. Vi har muskler och ska visa det", säger han inför det framtida arbetet i sitt uppdrag.
Ett namn kan ha sin historia.
Ett långt namn, som veckans gäst i NT:s nyhetspodd Willner & Lagerqvist har, kräver sin förklaring.
Nils Samuel Octavio Poletti San Martin Marklund?
– Nils är ett familjenamn, som kommer från min morfars far. Han gick faktiskt under namnet storNils, som han fick för att brottade ner en björn i Bjurträsk en gång i tiden. Min morfar, som kallades lillNils, var rallare och var med och byggde inlandsbanan.
– Samuel är mitt judiska mellannamn. Min pappa, som egentligen är uppväxt katolik, men konverterade till judendomen. Han hade en judisk fas, som sammanföll med min födelse.
– Ocatavio Poletti hette min italienske farfar, som flydde efter andra världskriget från Milano till Peru. Han träffade där min farmor, som hette San Martin efternamn och bildade familj med henne. Min far flyttade senare till Sverige och träffade min mamma Ellenor Marklund i Umeå. Marklund står det inte i mitt pass, men min mor är min förebild så jag lägger gärna till det.
Vi låter det bara vara Nils Poletti i resten av texten nu.
– Det går bra.
Nils Poletti blev chef för Östgötateatern den 1 augusti 2018. Hans drygt tre första år har ett manus väl värt en egen pjäs eller en musikal, men frågan är om dikten skulle överträffa verkligheten med tanke på allt, verkligen allt, som hänt i våra östgötska teaterhus och på alla dess scener.
– Det började väldigt bra det första halvåret, men så började det ske en massa saker, säger Nils och ler.
Uppskjuten premiär, den omskakande teaterbranden, anmälan till Arbetsmiljöverket för industriroboten i "The last fish", omfattande elsanering och stängning av teaterhuset i Linköping, flyttade premiärer och coronapandemin.
– Varje situation var en känsla av "nu är det kris" eller "nu är det kris på riktigt" innan vi stod inför coronan med så många olika besked hit och dit. Varje gång regeringen kallade till presskonferens fick man ont i magen. Samtidigt spreds en rädsla och en oro bland personalen hur vi skulle hantera det. Ansvaret på arbetsgivaren var bitvis orimligt. Vi behövde navigera i något som kunde ändras över en natt, säger Nils.
– Jag har suttit i krismöten i ett och ett halvt år. Det är så det känns. Mitt tänkta förändringsarbete på teatern har pausats och stannat mitt i ett steg, men nu kan vi - efter höstens stora premiärer - dra igång arbetet igen. Vi ska bli den teater jag har satts här för att göra.
Nils Poletti.
Så frågan "blev det som du trodde?" har ett ganska givet svar.
– Nej, nej, nej... Det är nog väldigt få teaterchefer som varit med om det här.
Vilket arv vill du, som Nils Polettis konstnärsskap, lämna efter dig till nästa teaterchef?
– Jag upplever hela tiden att jag är tre personer. Jag är teaterchef, konstnär och konstälskare... De tre personerna tycker inte alltid samma sak om saker.
Berätta.
– Som konstälskare älskar jag en viss typ av teater, där jag blir överraskad, förvånad, chockad och kanske till och med provocerad. Jag vill ha en upplevelse och se de på scenen ta en risk på riktigt. Det är teaterns stora guld. Det händer där och då. Vi, som publik, får vara med.
– Som konstnär, i mångt och mycket regissören eller skådespelaren, har en annan syn på vad teater är. Publiken kan absolut få känna det där, men konstnären sätter inte publiken i första hand utan sysslar med konst vad jag vill se och vad jag själv tycker är kul. Jag har inget ansvar och är inte ute efter en folkbildande agenda. Det är blott en egoistisk upplevelse, där jag vill skapa universum som jag vill se och ha roligt.
Som teaterchef?
– Med det kommer ansvaret... Just det ordet återkommer i flera av teaterchefens stigar och vägar. Det finns ett ansvar mot publiken med en repertoar, där vi kan och ska ha en blandning av teater. Det är teaterchefens gren.
...och ditt arv blir?
– Jag vill ha en ensemble, som har en bredd konstnärligt, men också ålders- och ursprungsmässigt. Ska vi prata om att spegla samhället så är det av hög vikt att vi har en representation i alla de här kategorierna. Det ska också finnas en lust och nyfikenhet att testa olika former av teater med en bred och spretig repertoar, men som känns specifik.
Nils Poletti är redo för den nya tiden.
– Det blir ingen sommar om nån inte sätter fart, som han själv uttrycker det i nyhetspodden.