Konserten börjar stillsamt. Sven-Ingvars låter publiken vaggas in för att sedan dra på ordentligt. Till en början säger han ingenting, frontfiguren Sven-Erik Magnusson. Men sedan kommer berättelserna, minnena. Bandet bär på en lång historia, en skatt, både musikaliskt och tidsmässigt. De har stått i folkparkerna likväl som på Hultsfredsfestivalen och arbetat med en rad kompositörer. Det är mycket värt för publiken att ta del av.
Allsång
I de mest välkända låtarna, Säg inte nej, Min gitarr och Fröken Fräken blir det en extatisk allsång.
– Ni får följa med på turné, utropar Sven-Erik åt den skönsjungande publiken på 500 personer i Flygeln.
En man i publiken minns hur han såg Sven-Ingvars för första gången 1963 i Finspång.
– Då stormade tjejerna scenen. Någon snubblade på en sladd och det blev kortslutning. Många minnen, säger han.
Nu kastar sig ingen upp på scenen, men ett par beundrarbrev hamnar där. Än sätter nog Sven-Erik hjärtan i brand.
Inte slut än
Finast blir det när Sven-Erik och hans son Oscar sjunger en akustisk variant av Två mörka ögon. Numer är endast Sven-Erik Magnusson kvar från den ursprungliga uppsättningen. Man måste beundra honom, hans röststyrka och energi, vid 71 års ålder. Efter en explosiv Torparrock avslutar Sven-Erik med att säga:
– Än slutar inte resan.
Vi tror honom.