Jenny Jägerfeld är i början av nästa projekt, men vill inte avslöja för mycket om det. "Det är lite skört, när man är i kreativ process så jag måste nog vara hemligare än jag hade tänkt mig, men jag har skrivit några sidor", säger hon.
2022 liknar inget annat år i Jenny Jägerfelds författande och skapande.
Häng med här.
Filmpremiär av böckerna "Comedy Queen" och "Jag är ju så jävla easy going" inom loppet av ett par veckor tidigt i våras, finalsläpp av den hyllade och storslagna Skärblackatrilogin, böcker på export, nominerad för bland annat ALMA-priset (största litteraturpriset för barn och ungdomskultur i världen) för andra året i rad, en skadad hälsena och glömd väska hemma i Stockholm.
Hängde du med?
– När du lägger upp det så är det egentligen inte klokt... Jag lever ganska mycket i nuet och har inte tänkt mycket på det. Det händer ju saker hela tiden, säger Jenny och haltar lätt ner för trappan i en nyinköpt tröja på väg ut i Industrilandskapet för bildens skull, vilket ger svaren på frågan om hälsenan och väskan.
– Jag skadade mig under en dans på ett födelsedagsfirande i Kroatien i somras – till en låt av MC Hammer. Tröjan rusade jag in och köpte häromkvällen på ett varuhus här i Norrköping precis före stängningsdags. Jag trodde jag hade packat in min väska i bilen hemma i Stockholm, men när jag kom fram var det tomt i bagaget. Väskan stod visst kvar i lägenheten.
Oscar Töringe (Abbe) och Sigrid Johnson (Sasha) har huvudrollerna i "Comedy Queen", som är filmatiseringen av Jenny Jägerfelds bok med samma namn.
Jenny Jägerfeld är hemma i Norrköping under ett par dagar, när vi träffar henne. Hon ska prata inför "Comedy Queen" ena dagen på Cnema och om sitt författande den andra dagen på Stadsbiblioteket.
"Min storslagna kärlek" släpptes i slutet av oktober och är sista delen på hennes hyllade Skärblackatrilogi ("Mitt storslagna liv" från 2019 och "Min storslagna död från 2021"), där läsaren kunnat följa Sigge och hans liv genom åren från flytten Rågsved i Stockholm till bruksorten Skärblacka.
– Med livet, döden och kärleken har vi täckt in allt.
Hur känns det?
– Jag har skrivit på den här trilogin sedan 2018. Den har varit i huvudet i hela tiden. Jag blev lättad, när den sista delen blev klar till slut. Jag känner också en viss tomhet. Jag visste att jag skulle följa Sigge genom åren och hade alla karaktärer och hur de skulle reagera inför olika situationer.
I sina böcker, där miljön och känslan är hämtad från hennes egen barndom i Skärblacka, har hon lyft många stora frågor som psykisk ohälsa, adhd, mobbning, utanförskap, barnfattigdom och könstillhörighet. Hon har skrivit om tunga och svåra ämnen med en lätt och stundtals humoristisk ton.
Vem är Sigge?
– Sigge är påhittad, men har element av mig och av folk jag känner. När idéer korsar sig så brukar det bli bra... Jag hade fått många frågor från barn om ensamhet, men att bara skriva om någon som är ensam är ingen rolig idé. Det blir dock roligt om någon som är ensam har en bullrig familj som tar mycket plats. En del av det är verkligen baserat på min egen familj.
Med en evig punkt för trilogin öppnar sig en ny värld.
– Jag har längtat till här och ska skriva för vuxna nu... Jag har pratat massor om "jag ska skriva en bok om Norrköping på 1990-talet".
Nu kan du göra det, men...
– Det finns ett men. Jag har kanske pratat för mycket om det. Förr pratade jag aldrig om projekt innan jag gjorde dem. Jag kände att kolsyran går ur om man babblar för mycket i ett konstnärligt projekt. Jag får inte till det riktigt. Jag har börjat på något annat. Det kan vara lite Norrköping också. Jag har fått tänka om lite, säger Jenny utan att avslöja en enda mer mening om framtiden.
Författaren Jenny Jägerfeld har ett späckat och framgångsrikt 2022 bakom sig med filmpremiärer, storslagen final på trilogin och nya hyllningar. "Jag försöker ta in allt, men det är inte alldeles enkelt. Jag lever mycket i nuet", säger hon vid ett besök i sin gamla hemstad.
– Men lite ångest är det... Jag har hamnat i ett litet vakuum, som överraskade mig själv. Jag har alltid haft ett nytt projekt på gång så fort jag släppt en bok tidigare, men trevar jag en smula. Det är möjligt "Mitt storslagna..." var så stort så det känns lite extra den här gången.
Hon har samlat på en massa idéer och tankar i en app, som heter "Braintoss".
– Här finns det olika namnförslag på tänkbara karaktärer, hur jag sov som liten eller känslan av hur det är att spela skolteater inför en hopplös och elak publik. Den här appen innehåller allt möjligt, säger Jenny och skrattar.
Som ditt nya projekt?
– Det är en vuxenroman. Jag ska nog inte prata så mycket mer om det. Det är lite skört, när man är i kreativ process så jag måste nog vara hemligare än jag hade tänkt mig, men jag har skrivit några sidor. Ibland känns det dock som när man skriver att "nu känns det som jag sitter här och ljuger." Det är ingen bra känsla.
Hur menar du?
– Det måste kännas äkta – att det antingen har hänt mig eller att det skulle kunna hända mig...