"UFO Sweden" är, som Crazy Pictures själva beskriver det, kärleksbarnet mellan Arkiv X och Stranger Things. I centrum för äventyret står fosterhemsplacerade Denise, som misstänker att hennes pappa inte är död utan kidnappad av UFO:n. Hon tar hjälp av en UFO-förening för att ta reda på sanningen.
Föreningens förebild är förstås UFO Sverige, som har sin bas i Norrköping och sitt gigantiska arkiv i Ljura.
Norrköping kommer få en försmak av filmen under Kulturnatten, när Crazy Pictures och Claes Svahn, som är ordförande för UFO Sverige, möts i ett samtal på Cnema under tre olika tillfällen på lördag eftermiddag.
– Vi ska berätta lite om hur filmen kom till, hur det var att spela in på hemmaplan i Norrköping och visa lite unika klipp från filmen. Claes ska också berätta lite om föreningen och UFO, säger Olle Tholén på Crazy Pictures.
– Vi vill att Norrköping ska känna att det är deras film. Vi är verkligen superlokala och ska visa det.
Filmpremiären över hela landet på juldagen 2022 är bara tre månader bort.
Filmen är klippt, fryst och låst.
Ni kan se några av bilderna bakom kulisserna av arbetet med filmen på Norrköpings gator och omnejd.
– Filmen blir en timme och 52 minuter lång. Vi kan inte peta i eller ändra om något i filmen längre. Det är för sent. Det finns inte en ruta vi kan göra något med. Det är en speciell del av hela den här processen. När man låser klippningen så är det fryst, men vi har mycket arbete kvar innan vi är helt klara.
Som?
– I dagarna skrivs all musik och så gör vi allt ljud till filmen.
Berätta.
– Många tror ljudet tas upp på plats och sedan är det klart, men i själva verket sitter vi nu nästan med en helt tyst film. Vi lägger på allt från repliker till fotsteg och omgivningar. Vi jobbar också med visuella digitala effekter. Vi har ett arbete ända in i kaklet. Varje timme är viktig.
I början av november åker hela gänget till Göteborg och flyttar in i en biograf i tre veckor, där man ska mixa filmen innan den skickas ut till landet den siste november i väntan på premiären.
Det är bråda dagar i filmkollektivets lokaler på Butängen.
– En våning ner sitter musiker med cello och en massa synthar, där man försöker hitta filmens egen speciella ton. Den ska kännas lite 1996, lite sci fi och lite Crazy Pictures på något sätt. Samtidigt, en våning upp, så kommer det hit skådespelare, som lägger på nya repliker. Vi spelar in ljudet av en moped som åker iväg. Häromnatten var en kille ute och spelade in hur skogen låter på natten. Det är en massa grejer. Det är skapandet av allt det där extra som tar oss till nästa nivå.
– När man sitter och klipper filmen känns det som om man, bildligt talat, arbetat i svartvitt, men nu får den färg med allt som kommer in och läggs in. Vi är inne i ganska en rolig period.
Vad är känslan här och nu för filmen?
– Det beror på vem av oss du frågar, säger Olle Tholén och skrattar.
– Jag jobbar själv mycket med ljuddesignen just nu och är i en period, där jag är väldigt nära filmen. Jag känner mycket för den nu medan de som var involverade i klippningen har checkat ut lite känslomässigt och låter andra ta över. Jag och hela gänget, som sitter med musiken, är väldigt fångade i filmen. Det finns inget annat. Det finns helt enkelt inte tid för det.