I augusti kom Sayuri till Norrköping för audition. I dag gör hon rollen som Lydia i musikalen Beetlejuice på Östgötateatern.
Efter några tuffa år med ”nej, tyvärr” och som bäst en reservplats, kommer Sayuri äntligen in på Stockholm Musikalartistutbildning (SMU). Sedan går det av bara farten. Hon går på audition och i hård konkurrens får hon rollen som Lydia i musikalen Beetlejuice på Östgötateatern.
En drömroll?
– Verkligen! När jag såg filmklippet från Broadwayproduktionen och hon sjöng ”Dead Mom” tänkte jag åh, den vill jag göra. Synd att jag är för gammal.
Hmm … och du är?
– 25 år. Lydia ska föreställa femton år. Men det gick ju bra ändå, erkänner Sayuri med ett brett leende.
Du har gjort en audition i hård konkurrens och fått en bärande roll. Vad tänker du om det?
– Jag kan knappt tro det och blir väldigt emotionell av att prata om det för jag har knappt landat. Så få artister får jobb.
Nervös inför premiär?
– Jag har gått in lugnt i det här. Än så länge har jag inte spytt innan föreställning. Det har varit tryggt tack vare vår regissör Markus Virta.
Ditt namn, jag anar ett japanskt ursprung?
– Japp och här kan jag välja. Hel eller kvarts japan, svarar Sayuri kryptiskt.
Hur?
– Min mamma och pappa har en svensk mamma och en japansk pappa vardera. Två halvor blir en hel. Eller bara en kvarts. Mina föräldrar lever inte tillsammans och jag har inte längre kontakt med pappa. Han är för övrigt svärdsmed i Japan numera. Men jag är väldigt nära min farmor.
”Jag kan knappt tro det är sant! Så få artister får jobb”, utbrister Sayuri Yukawa som har en termin kvar på sin scenutbildning.
Sayuri berättar om en barndom som inte alltid varit så lätt och där farmor Bissa som driver Abellis magiska teater, har varit en viktig förebild:
– Hon har verkligen givit sitt hjärta till ett kreativt liv och sin dockteater. Det är inte en bransch man tjänar pengar i.
Hur har hon påverkat dig?
– Mod att göra det jag vill. Som barn, alltså på ett sätt hade jag väl ingen skam alls i kroppen, utbrister Sayuri och ler åt minnet.
Hon fick en gitarr i konfirmationspresent och skrev egna låtar för att i nästa stund ge sig ut på gatorna:
– Jag satt utanför ICA och var runt i Gamla stan med min gitarr. På den tiden skulle jag bli producent och låtskrivare. Ville inte bli musikalartist.
Varför?
– Jag fick höra att det var så svårt och jag tänkte att hos producenterna och låtskrivarna kanske pengarna finns.
”När jag såg filmklippet från Broadwayproduktionen och hon som spelade Lydia sjöng ’Dead Mom’ tänkte jag åh, den vill jag göra!’
Var det viktigt?
– Egentligen inte. Men vi hade inte så mycket hemma.
Du ändrade dig?
– Ja, allt började med att en lärare dissade min sångröst!
Under tredje året på Fryshusets Låtskrivarlinje spelade och sjöng Sayuri sin egen låt och text för musikläraren. När han lyssnat färdigt sa han:
”Du kanske ska överväga att ta in en sångare till det där?”
Pedagogiskt?
– Nej, och då blev jag frustrerad! Efter det tog jag sånglektioner varje vecka och sjöng varje dag hemma i lägenheten. Barnen som lekte utanför fönstret skrek ”men håll käften nån gång!” minns Sayuri och skrattar åt alltsammans.
”Farmor är min kreativa förebild. Hon ger mig mod att göra vad jag vill", säger Sayuri Yukawa.
Tankar om att visa världen att hon minsann kan, förde henne vidare in på Balettakademins ettåriga förberedande musikalutbildning. När Sayuri först inte kom in på SMU väcktes åter en bekant känsla av jäklar anamma. Hon skrev ett brev:
– Om ni tar in mig, ser ni snart att jag jobbar jäkligt hårt! De tog in mig. Där är jag nu.
Du har inte gått klart dina tre år?
– Nej, efter Beetlejuice går jag tillbaka och gör min sista termin.
Och vilken sluttermin sedan. De flesta utbildningar inom scenkonst brukar avslutas med en slutproduktion där studenten ges möjlighet att visa vad man lärt sig. Något säger mig att den redan är gjord för Sayuris del.