Recension
Zara Larsson
Hugo Parkfestival
Fredag 29 juli
Betyg: 3
Zara Larsson har sedan hon var liten sagt att hon vill bli större än Elvis Presley. Hon har också sagt att Globen är för litet för henne, och hon har gästat bland andra The Ellen Show och The Tonight Show med Jimmy Fallon. Med tanke på hennes internationella status är det ingen överraskning att hon är ett proffs.
Och redan innan hon äntrar scenen på Hugo Parkfestival brister delar av publiken ut i allsång till Abbas ”Lay all your love on me” som hon tolkat och släppt som singel i år.
Det är en taggad publik, och bland alla 20-årshormoner, glittrande kindben och ölstänk slås jag av att det nog är sällan som jag hört unga tjejer ropa så entusiastiskt efter en annan ung tjej. ”Zara! Zara! Zara!” hojtas det – både innan, under och efter den en timmes långa spelningen där hitsen löser av varandra. Sångerskan inleder med ”Love Me Land” (2020) och ger omedelbart en hint om att det inte bara kommer bli sång ikväll.
Hon bjuder på show, där dansen är minst lika betydelsefull och inte minst bakgrundsdansarna gör en enastående insats.
Men trots perfekt synkroniserade koreografier och prickade toner känns konserten länge ganska avslagen. Zara möter aldrig riktigt publiken med samma översvallande känsla. Det här verkar mest gå som på rutin för henne, för enkelt. Hon som redan som tioåring impade med Whitney Houstons ”The greatest love” i Talang och fick spela in Céline Dions ”My heart will go on” efter vinsten. Nu avger hon kaxig stjärnglans i Norrköping, med teatralisk inlevelse i såväl kroppsspråk som mimik. I aktuella ”Words” (2022) tecknar hon till exempel med tungan vid textraden ”Sittin’ on the tip of my tounge”.
Tyvärr är det inte många låtar som tillåter artistens verkliga röstresurser att ta plats, även om hon gör sitt bästa med att fylla ut upptempo-poppen med wailing där det går. Bakgrundsmusiken överröstar också en del. ”Uncover” (2013) är en personlig favorit, säger hon – och det märks i uttrycket. För en stund känns Zara här och nu, och inte mentalt på någon större scen någon helt annanstans.
EM-låten ”This one’s for you” och Carolas ”Säg mig var du står” är tydliga publikfavoriter, och det är coolt att tidigare Idol-deltagaren Matilda Gratte är en av körsångarna.
Men varför blir det inget extranummer?
Det råder ju inte brist på låtar direkt.
Snålt, Zara! Norrköping hade ju väntat på dig.