Författaren Therese Bohman, som började skriva redan på mellanstadiet hemma i Kolmården, får NT:s stora kulturpris – Broocmanpriset – 2022. "Jag är både stolt och glad", säger hon, när vi överraskar henne i Stockholm.
Det är knappt tre timmar kvar tills Nobelpriset i litteratur ska delas ut i Börshuset, som bara ligger tio minuter bort med en vacker promenad över vatten och på kullersten genom Gamla Stan från förlaget Norstedts lokaler.
Här ser du å ena sidan Stadshuset vid Riddarfjärden och å andra sidan Slottet och Riksdagen.
Hyllmeter av böcker ramar in hela miljön, där vi överraskar årets mottagare av Broocmanpriset.
Therese Bohman har precis avslutat en intervju med Aftonbladet och ska egentligen iväg, men tack vare vår egen mullvad Lina Sjögren, som är kommunikationsansvarig på förlaget, fångar vi upp den hyllade författaren, som växte upp i Kolmården och studerade i Norrköping.
"Vad har ni nu hittat på?", säger Therese innan kulturchef Erik Jersenius avslöjar vårt ärende och NT:s stora kulturpris.
– Lina var så oerhört noga med att jag var tvungen att titta förbi henne innan jag skulle gå. Jag skulle absolut hämta ett par tågbiljetter hos henne. Hon hade ju kunnat mejla mig istället, men det var bäst att lyda Lina. Nu förstår jag varför, säger Therese och skrattar.
Själva namnet på Broocmanpriset leder oss hela vägen tillbaka till början av 1700-talet och till Reinerus Broocman, som var präst och invandrade från Baltikum. Han startade 1723 sitt tryckeri, som blev början på Norrköpings Tidningar. Det första priset delades ut i samband med NT:s 200-års jubileum 1958 och gick till Herbert Blomstedt, som chefdirigent för Norrköpings Symfoniorkester 1954–62. De senaste årens pristagare är skulptören Tjåsa Gusfors (2017), filmkollektivet Crazy Pictures (2018), författaren Jenny Jägerfeld (2019) violinisten Johan Dalene (2020) och Ståhl Collection (2021).
Priset ska ges till något eller någon, som gjort "kulturellt berömvärda insatser" och har anknytning Norrköping och Östergötland.
Vi lägger författaren Therese Bohman, 44, på listan över alla mottagare genom åren.
Här signerar författaren Therese Bohman, sin senaste roman "Andromeda". Du kan vinna den. Vi lottar nämligen fem exemplar till våra läsare.
Hon debuterade 2010 med den uppmärksammade romanen "Den drunknade", följde upp den med "Den andra kvinnan" (2014) med miljöer och känsla från Norrköping och så "Aftonland" (2016), som också nominerades till Augustpriset. Hennes senaste roman, "Andromeda", som släpptes i början av hösten, har hyllats av läsare och fått många fina recensioner av litteraturkritiker.
"Det uppstår helt enkelt något slags förtrollning av tillvaron när Therese Bohman skriver. Den där förhöjda livskänslan och förfiningen hennes romangestalter så desperat söker, återskapar hon själv i sina böcker. Det är stort", tyckte Sveriges Radio P1 Kulturnytt.
”Bohman gör aldrig några yviga gester och handlingen är egentligen lågmäld”. Ändå är dessa människors fångenskap under ödets nycker storartad", skrev Helsingborgs Dagblad.
"Som läsare känner jag att jag i hemlighet har längtat efter just en sådan här roman, skriven av just Bohman, och resultatet är onekligen bra, "Andromeda" är allt jag hade förväntat mig", menade NT:s Viktor Andersson.
"En elegant roman om ensamhet", stod det i DN.
Vi träffade och överraskade Therese Bohman på förlaget Norstedts i Stockholm.
Therese Bohman lutar sig tillbaka i stolen.
– Jag känner mig nöjd, säger hon, när vi börjar prata om svallvågorna av det fina mottagandet.
– Jag är verkligen alltid osäker in i det sista på vad jag har ställt till med. Jag hade riktig ångest precis före recensionsdagen. Jag har det varje gång och tänker "finns det någon chans att stoppa det här..."
"Andromeda" skapades hemma vid köksbordet.
– Jag har en speciell plats vid köksbordet, där ingen sitter och äter. Det är min skrivhörna... Jag har en trevlig utsikt med mycket träd och natur. Jag har sett årstiderna komma och gå genom åren på träden. Just det här tiden på året är det färgsprakande vy.
Romanen "Andromeda" utspelar sig just i den miljö vi sitter i under intervjun.
En ung kvinna, Sofie, kommer till förlaget Rydéns som praktikant, men blir kvar under många år och får ett allt större ansvar för författarna och förlagets utgivning. Den litterära chefen Gunnar, som står bakom förlagets finaste utgivning och bokserie under namnet Andromeda, tar Sofie under sina vingars skugga. Med åren växer deras arbetsrelation till något de båda har svårt att definiera.
Har du, från förlagsvärlden, fått några reaktioner på hur du beskriver den?
–Jag har fått någon nyfiken fråga om det är något speciellt förlag som har varit förebild, men det är det inte. Det finns heller ingen förebild till karaktärerna.
I dag lever boken sitt eget liv – fjärran från Therese Bohmans ensamma stunder i skapandet.
I dag möter hon läsare och pratar om boken hon egentligen lämnat.
– Det är konstigt. Först är jag helt själv med den, men så ska den ut i världen och så tappar man kontrollen över den och så måste jag prata om den jättelänge... Jag har ju börjat på en ny roman. Jag är helt upptagen av den och går och lyssnar på musik från 1997 och tänker på att vara i Kolmården, vilket är något helt annat än det här.
1997?
– Jag kallar den lite skämtsamt för min "triphoproman"... Jag har gjort en spellista med låtar och musik i den genre. Så fort jag hör något i den stilen så är det en sån otrolig flashback.
...men?
– Det är fortfarande väldigt tidigt. Det är så tidigt så jag vet inte ens om det blir nästa roman, men jag hoppas det. Jag tänker väldigt mycket på det och har små meningar, som ska bli scener och som ska bli delar.
Therese Bohman.
Vi backar till gymnasieåren på De Geer och alla eftermiddagar på Stadsbiblioteket i Norrköping.
– Jag satt otroligt mycket där då. Jag gick ofta dit efter skolan och var där en timme eller två innan jag tog bussen hem. Jag kan verkligen minnas det med värme. Det var höst, mörkt och regnigt och jag satt där och läste. Det var så otroligt mysigt, säger Therese.
– Ett annat starkt minne är bibliotekets bokreor av utgallrade böcker. Jag köpte många bra böcker, som jag fortfarande har kvar. ”All världens lyrik”, som Anders Österling var redaktör för, lärde jag mycket av. Det är ett verkligen ett tummat exemplar med många understrykningar, små post-it-lappar och anteckningar.
Therese fick en skrivmaskin i julklapp av sina föräldrar, när hon gick i mellanstadiet.
– Jag skrev som en tok. Det var små noveller, som handlade om relationer redan då. Det kunde vara en olycklig kärlek, men också lite spökhistorier och science fiction, minns Therese Bohman och ler.
...och nu har skrivandet gett dig Broocmanpriset?
– Det är mitt första pris. Jag är både stolt och glad.