Konstridå är Galleri Kameleonts projekt för att locka folk även när det inte vernissage för en ny utställning.
– Jag vill få folk som annars inte kommer att hitta hit, säger Sahar Burhan, gallerist.
Och så har det även blivit. Även om det finns en lite kärntrupp ser hon ofta nya ansikten bland besökarna, en del vid Konstridå, andra vid andra tillfällen.
– En del vill komma och titta i lugn och ro när det inte är vernissage, och mycket folk och mingel.
Konstridå inleddes 2016 och har hittat sin form. På en vit vägg får konstnären presentera ett nytt konstverk som inte visats tidigare. Det utvalda verket visas bara vid ett enda tillfälle och vem och vad som ska visas avslöjas inte innan.
– Konstverket interagerar med publiken och konstnären får en direkt reaktion från publiken, säger Sahar Burhan.
Inför idag lördag gör man dock ett undantag med hemlighetsmakeriet. Och vi kan berätta att det är det en grupp performancekonstnärer som kallar sig Waraka som gästar galleriet. Den Stockholmsbaserade gruppen bildades för ett halvår sedan och väver samman musik, måleri och dans.
– Vi vill föra ihop konstformer och utforska gränser, säger Robin Zimmermann, musiker.
Med avstamp i en text om just gränser har man arbetat kring hur man kan kommunicera utan ord. Föreställningen improviseras fram och låter den ena konstformen inspirera den andra.
– Improviserat har jag gjort mycket inom musiken. Det ingår. Men inte tillsammans med dans och måleri. Vi ger och tar och inspirerar varandra. Man får mycket mer intryck, en större verktygslåda. Tillsammans skapar vi så mycket mer, säger Robin som tycker att det här är ett jättespännande sätt att arbeta på.
Flyktingströmmar och såväl tydliga som osynliga gränser utforskas. Några av gruppens medlemmar har erfarenhet av att komma som flykting till Sverige.
– De har upplevt osynliga gränser när de kommit hit. Kulturella och sociala.
Föreställningen är cirka 45 minuter lång.
– Jag vågar nog säga att den är politiskt laddad, säger Robin som spelar cajon, percussion, cymbaler, maracas och klockor.
Sahar Burhan knöt kontakt med en av gruppens medlemmar, spanska Arantxa Hurtado, på en utställning hon besökte i Stockholm. Hon tyckte föreställningen lät spännande. Sahar tror mycket på konst som ett viktigt och verksamt medel i integrationsarbetet.
– Där tror jag vi kan hitta varandra. Konsten kan föra oss närmare varandra.
Karin Hassler