Arbiskören startade på 1860-talet, men fick en nystart 1912 och har verkat sedan dess. Men tisdagen den 8 maj höll kören sin sista träff i Norrköpings Arbetareförenings lokal på Brunnegatan. Kören har haft otur med körledare som har fått barn och sedan inte har mäktat med att ha små barn, förvärvsarbeta och leda kören. Sedan i höstas har kören varit utan ledare och inte kunnat rekrytera någon ny. Några av körmedlemmarna har därför börjat söka sig vidare till andra körer.
– Det ville sig inte längre. Det är givetvis mycket sorgligt, men vi försöker hålla modet uppe, säger Jan Gavelius medan han äter av den smörgåstårta som har dukats upp.
– Det känns otroligt vemodigt, instämmer Annika Wallin som sjungit i kören sedan 1982.
– Men den här situationen har slitit på kören, tillägger hon.
Kännetecknande för kören är en blandad repertoar med mycket visor, där "Dansen den går uppå Svinnsta skär" har blivit något av körens egen signaturmelodi. Kören är religiöst och politiskt obunden – men många har trott att den varit politisk.
– Det har väl inte direkt varit till vår fördel, säger Jan Gavelius.
Hoppet är det sista som överger människan. Det gäller i högsta grad körmänniskor som trivs tillsammans och värnar om sin gamla kör.
– Vi låter kören vara vilande. Men kanske finns det någon där ute som vill leda oss, säger Barbro Cadelin.
Bland dem som tackades med en blomma under tisdagskvällen fanns hedersgästen Hans Andersson som i 20 år ledde Arbiskören. Under kvällen bjöd han på några minnen från de resor och upptåg som kören gjort under åren.
