Mia Makila i full färd med att färdigställa sitt verk "The Mirror".
8 mars
För några år sedan flyttade konstnären Mia Makila – hon skapar digitala bildcollage – tillbaka hem till Norrköping. Åren i Stockholm blev inte vad hon tänkt sig och präglades destruktiva förhållanden och psykisk misshandel.
– Det var ju meningen att jag skulle blomma ut som konstnär då. Istället blev jag nedbruten och slutade att skapa. Jag förvandlades till en ingenting. Det var fruktansvärt, säger Mia Makila.
I gengäld är det knappast fel att påstå att hon blommar nu istället. Skapar med en iögonfallande frenesi och iver. Hon beskriver det som en "oerhörd och oförlöst kraft" som bara måste ut.
– Det är som galopperande hästar inom mig. Jag har så mycket jag måste ta igen efter alla förlorade år. All min lediga tid lägger jag på olika kreativa projekt. Konsten är mitt allt. Jag har inga måsten i livet och nu känner jag mig äntligen fri, säger hon.
Framför allt jobbar hon vid sin dator. Klipper och klistrar, säger hon själv och försöker förklara för en lekman hur hennes digitala bilder väver fram, lager på lager. Verken tillhör genren popsurrealism.
– Jag vet inom mig vilken bild jag vill skapa. Sedan gäller det att hitta detaljerna. En fot här, en arm där eller ett huvud där. Jag använder mig aldrig av någon befintlig bild. Det ska vara ett hopkok av bilder. En sorts bilddagbok i upp till 300 lager. En väldigt tidsödande metod. För att inte tala om det detektivarbete som krävs varje gång för att hitta just de detaljerna jag söker. Men det är samtidigt väldigt roligt att jobba så, säger Mia Makila som nu är aktuell med bidrag till en utställning på Merry Art Gallery i japanska Yokohama.
Mia Makila jobbar i första hand med digitala collage, men målar dessutom sedan länge.
– Jag brinner för film också och ser mina collage som scener. Jag börjar med bakgrunden, ett rum, och fyller sedan på med skådespelarna.
All sin konst, vare sig hon målar eller jobbar digitalt, skapar hon i sin ateljé. Eller snarare i ett hörn i sovrummet hemma i lägenheten.
– Nej, någon "riktig" ateljé har jag inte. Jag vill inte ha något som ska ses som en arbetsplats. Jag skapar hela tiden inom mig själv. Det är så jag ser. Ateljén finns här inne, säger Mia Makila och gör en gest mot egna hjärtat.
Mia Makila är ett av flera spännande och etablerade namn i årets upplaga av Norrköpings Konstrunda den 15–16 april. Lite av en doldis för den breda, lokala publiken men med gott om följare på nätet, även internationellt. Hon ser sig som punkaren i de finare salongerna under konstrundan och har inte haft en separatutställning på hemmaplan sedan 2010. Var och en som har följt Mia Makila genom åren, har dock kunnat följa hur hennes uttryckssätt har förändrats.
"Konsten är mitt allt", säger Mia Makila.
Skräckmotiven har fått ge plats för mer bisarra bilder.
– Jag gjorde mycket skräck tidigare. Klippte sönder fotoböckerna och tidningarna som fanns hemma och skapade nya motiv. De blev statement för alla upplevelser av förnedring som jag känt under åren. Nu är det bra att ha bearbetat demonerna och ha kul när jag skapar. Utan att ta mig själv på för stort allvar, säger hon.
På skärmen i "ateljén" vid vårt besök lägger Mia Makila sista handen vid verket "The Mirror" som mycket riktigt kan tolkas som en spegelbild av henne själv. Hon pekar ut detaljerna i motivet som representerar henne.
– Det handlar om att acceptera sig själv precis som man är och inte lyssna för mycket på vad andra säger. Min självbild är mycket bättre nu och det är det jag vill berätta med "The Mirror".
"Rebel City" av Mia Makila. Bilden visar bara en del av det fullständiga konstverket.