Melker Garay sålde ett företag och blev ekonomiskt oberoende. Det gav honom tid och möjlighet att ägna sig åt ett författarskap som idag omfattar sju böcker.
Debuten inträffade 2008 med "Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar" och hans senaste verk är novellsamlingen "Fågelskrämman".
Igår mötte han Åsa Christoffersson, kulturredaktör för fyra tidningar inom Östgötamedia, på Stadsbiblioteket i Norrköping.
Det blev ett bitvis intensivt samtal om senaste boken, författarskapet i stort och inte minst varför han skriver.
Melker Garays böcker kretsar kring existentiella livsvillkor och en bit in i samtalet förklarar han att skrivandet egentligen syftar till att ta reda på vem han är.
– Allt går ut på att ta reda vem jag är, förklarar han.
Döden, religionen och mänsklig självupptagenhet var andra ämnen som kom upp och han läste novellen "Papegojan". Den finns i hans nya bok och återger hur fågeln tvingas lyssna till oändligt långa samtal runt ägarfamiljens middagsbord. Det ger insikten om att även människorna är inburade.
– Alla diskussioner är bara upprepningar av sådant som de inblandade bara läst. Ett slags mental fångenskap, säger han.
I andra av samlingens noveller utgår från han en spegel, drake och en fe, vars olycka består i att hon bara fått förmågan att göra gott.
– Om jag tar in en verklig person så skapar det olika förväntningar. Jag vill gå rakt på pudelns kärna, säger han och förklarar att det är påverkan från argentinaren Jorge Luis Borges – en favorit och förebild.