Omar är tretton år och beundrar sin kung, Hassan II, till och med lite mer än vad som förväntas av varje marockan. Han avgudar honom, och om nätterna drömmer han ångestladdat om hur kungen skrattar ut honom. När Omars bästa vän Khalid utses till landets duktigaste elev och ska få träffa kungen i egen hög person är det mer än Omar klarar av. Han ser det som ett oförlåtligt svek och bestämmer sig för att hämnas. Pojken förtärs av svartsjukan som får honom att begå oåterkalleliga gärningar, samtidigt som han fortfarande älskar sin bästa vän över allt annat.
Kärleken och hatet går hand i hand, men leder oundvikligen till en form av avslut. De här minst sagt intensiva känslorna känns igen från Taïas självbiografiska roman Frälsningsarmén som kom ut på svenska för ett år sedan, och som även den är en riktig njutning att läsa. Frälsningsarmén har nu filmatiserats med författaren själv som regissör.
En annan gemensam ingrediens är homoerotiken. Pojkarna är i en fas i livet då de upptäcker och utforskar sexualiteten, främst tillsammans med varandra, och i deras fall är det omöjligt att avgöra var gränsen mellan vänskap och passion egentligen går. Det är enastående subtilt skildrat, och rörande vackert. Abdellah Taïa skriver försiktigt och nästan trevande, med korta, enkla formuleringar som går rakt in i hjärtat. Han krånglar inte till det för läsaren utan säger det han vill ha sagt utan omvägar. Meningarna blir sköra i sin korthet, och man håller andan för att de luftlätta orden inte ska blåsa bort. Jag måste säga att översättarna Håkan Lindquist och Davy Prieur har gjort ett strålande jobb.
Romanen har även annat att erbjuda, däribland trolldom, klasskillnader och en kvinnosyn som är under all kritik. När Omars mamma lämnar sin man efter flera år av misshandel, instängdhet och slavande får hon inget stöd av sin son. Omar ser bara sin pappas sorg och den omanliga bräcklighet som hon har gett upphov till, och hon betraktas som en hora för att hon till slut värdesätter sin egen frihet högst. Även om det gör ont att läsa så är det intressant att ta del av dessa manliga romankaraktärers syn på kvinnans värde.
Mycket hinner avhandlas under de tre täta dagar som romanen utspelar sig. Det är få författare som lyckas uppfylla så många innehållsliga och stilistiska önskningar hos läsaren som Abdellah Taïa gör.