Det lilla skivbolaget ligger på Tunnbindaregatan i en lokal som också är Thomas Anderssons kontor för Stålgossen, ett bolag som handlar med överblivet metallmaterial. Det är också stålet som finansierar hobbyn – skivbolaget.
– Kärleken till musiken har drivit fram projektet. Varken Jesper eller jag kan spela eller sjunga. Det här var vårt sätt att knyta ihop intresset och betala tillbaka på något vis, säger Thomas.
– För mig är det en sorts dröm. Jag har ett starkt musikintresse som har växt med åren, så det här kunde inte ha kommit bättre. Det är helt fantastiskt att Thomas via sitt bolag kan göra det här möjligt, säger Jesper.
Idén till ”Vinylgossen” föddes sommaren 2013 när de båda ordnade ”Gossen på gatan” utanför kontoret på Tunnbindaregatan.
– Vi öppnade fönstret och folk fick ta med sig vinylskivor som spelades på gatan, berättar Jesper Sandberg.
Både Jesper och Thomas har avvecklat sina stora CD-samlingar och har blivit hängivna samlare av vinylskivor. Jesper brinner för jazz, medan Thomas har bredare smak och hittar ”bra musik i flera genrer”.
NT: Vad är grejen med vinyl?
– Det en väldigt speciell känsla när man har hittat en skiva med en favorit, man får hem den, tar ut den, sätter på pickupen och slår sig ner i favoritfåtöljen. I det momentet, när det börjar skrapa och knastra lite, så händer det något... Det är svårt att hitta bättre avkoppling, säger Jesper.
– Det är en annan känsla att hålla i en vinylskiva. Vi är födda och uppvuxna med att man kan läsa på ett skivomslag. Omslagen i sig kan också vara som en vacker tavla, lite så har jag försökt göra det här, säger Thomas.
Han sitter nedanför en vägg prydd med läckra skivomslag till album signerade John Coltrane, Small Faces, David Bowie och många andra. Kontoret beskriver han också som sin "mancave" – en frizon där han kan spela sin musik.
– Det är bättre att träffa likasinnade här, än att tära på någon därhemma som inte uppskattar musiken, säger Thomas.
Skivbolagets första skiva, Northern Upbeats sjua "Breakaway", är snart i hamn. Skivan är formgiven av Jesper och bandet fick ett avskalat, och 60-talsinfluerat konvolut med inner- och ytter-omslag.
– Jag är it-konsult, men gör även annonser och formgivning. Jag gillar att hålla på med sådana grejer. Det var väldigt kul för mig att göra skivan och vara delaktig, säger Jesper.
– Både Jesper och jag gillar det kreativa. Det har vi fått utlopp för i det här. Sedan har gensvaret varit ungefär som förväntat. Vi har inte sålt så mycket skivor. Men det har aldrig varit målet. Utan målet var att få vara med och skapa något.
Skivan är tryckt i Storbritannien – och den långa leveranstiden, uppåt tio veckor, ger en fingervisning om vinylens återvunna popularitet.
– Nu avslutar vi projektet med en Londonspelning på en modsklubb i Brixton. Det kunde inte bli mer rätt för bandet, säger Thomas.
Spelningen är möjlig tack vare den gemensamma kompisen Jerry Simonsson som har kontakter i London. Där hoppas man kunna sälja de 100 av totalt 300 exemplar av skivan som man har kvar.
Nu börjar de båda vinylgossarna blicka framåt, efter en ny artist, gärna med lokal anknytning och inom jazzfältet.
– En drömutgivning för oss vore givetvis Nisse Sandström, säger Jesper och tillägger att de förstås var med som publik på hans liveskiva som spelades in på Crescendo här om året.
– En annan dröm är att ge ut skivor i alla format. Nu har vi gett ut en sjutummare, en singel och nästa steg kunde bli en tia eller tolva. Men en fullängdare kräver en större budget. Då måste vi sälja lite mer stål först, säger Thomas.
