Omedelbar poäng och en allmängiltighet som krymper geografiska avstånd.
Att det kännetecknar de bästa satirteckningarna understryks på utställningen "EWK möter Tanzania – i satir och tingatinga"
Utställningen omfattar tolv konstnärer. Hälften av dem har influerats av Edward Tingatinga, som på 1960-talet gav upphov och namn åt en ny genre. De färgglatt dekorativa motiven är stiliserade och anspelar oftast på natur och djurliv. Sociala missförhållanden återkommer emellanåt, men Agnes, Raimondo och de övriga efterföljarna på utställningen följer traditionen från lärofadern.
Anslaget är dock ett annat hos satiriker som Francis Bondo och Abdul Kingo. De griper sig an frågor som fattigdom, ojämlikhet mellan könen och arbetslöshet med slagkraftig humor. Nathan Mpangata uppmärksammar internationella biståndsprojekt som inte tar hänsyn till lokala förhållanden.
Om EWK varit en inspirationskälla vet jag inte, men det finns gemensamma drag som tyder på ett släktskap, men det gäller kanske satirtecknare och politiska illustratörer över hela världen.