Det sägs att bara tre procent av alla svenskar bor i glesbygden. Det hindrar givetvis inte att de få som gör det har åtskilligt att berätta om livet och vardagen en bit bortom storstäderna. Snarare tvärtom. Lena Wahlstedt – kartograf, konstnär och numera också författare från Norrköping – har lyssnat, tecknat ned berättelserna och samlat dem i nya boken "Kvinnor i glesbygd" med undertiteln "Vi som valde att stanna".
– Mitt fokus har varit kvinnor i glesbygden och deras livsvillkor. Jag har velat synliggöra vad de arbetar med och hur de försörjer sig. Genomgående för bokens 15 kvinnor är att de alla är starka, handlingskraftiga och driftiga. Det är en förutsättning för att klara sig i glesbygden, säger Lena Wahlstedt när vi träffas i hennes ateljé på Kronan.
Idén till boken fick Lena Wahlstedt under sina resor genom Sverige. I takt med att de ensliga röda stugorna passerade förbi bilrutan började de egna frågorna gro och ta fart. Varför bor de här? Vad gör de? Varför vill de ens bo här?
– Det är de frågorna jag försöker besvara i min bok, säger hon.
– Jag har rest mycket norrut och även in i Nordnorge. Där är glesbygden utbredd. Men de kvinnor jag har intervjuat kommer från olika delar av Sverige. Från Gotland, Öland, Småland och hela vägen upp till Tornedalen. Två samiska kvinnor medverkar med jätteintressanta historier. Tyvärr kan ju dock inte boken förmedla den underbara dialekten.
Lena Wahlstedt inledde projektet med "Kvinnor i glesbygd" under 2014 och har under resans gång mött en rad fascinerande kvinnor mellan 22 och 86 år. Hon berättar att hennes studie visar att det finns en mångfald av olika kvinnoliv i glesbygden. Kontakten med kvinnorna har knutits via bekanta eller genom att gå via den lokala hembygdsföreningen. Viljan att bjuda på sina berättelser har varit utbredd.
– Ja, alla har varit väldigt öppna, säger hon.
– Samtidigt har de visat att de är nöjda med sin situation och trivs på landsbygden. Trots att de i många fall har lång väg till bekvämligheter och trots att de inte klarar sig utan bil. I gengäld bor de nära naturen, vilket de har berättat är viktigt för dem. De vill inte bo så tätt som vi som bor i större städer är vana vid. Några av de yngre kvinnorna jag har intervjuat berättar hur de under uppväxten blivit itutade att det är i storstaden framtiden finns. Ändå har de valt att bo kvar.
"Kvinnor i glesbygd" beskriver utmaningarna som följer med att bo på en plats där vägen tar slut. Inte minst de ekonomiska. Kvinnorna i boken arbetar ofta inom traditionella kvinnoyrken som har med barn, gamla eller matlagning att göra.
– Där har männen en mer given roll i samhället. De har kanske en maskin och kan jobba i skogen eller vid ett vägbygge. De har de tyngre jobben medan kvinnorna tar det största ansvaret för hemmet och barnen. Det är samtidigt viktigt att kunna ägna sig åt flera olika saker. Flera ben att stå på är en nödvändighet, säger Lena Wahlstedt.
Bland de kvinnor som medverkar i boken finns Berit, uppvuxen i Norrköping men sedan länge bosatt på Uvmarö i S:t Annas skärgård.
– Skärgården är ett bra exempel på glesbygd. Precis som fjällområdet är det. Jag kom i kontakt med Berit via en arbetskamrat och fick ännu en stark berättelse. Berit är en kvinnorna som klarar sig i glesbygden genom att kunna arbeta med många olika saker, säger Lena Wahlstedt vars bok släpps nu i veckan.