Cornelia Jakobs, 31, hoppar upp i soffan och sätter punkt för en dag av repetitioner i kammaren i kulturkvarteret Hallarna i Norrköping. Det är här "Mellostjärnan", som skapade alla möjliga vågor av känslor genom Sverige och Europa med sin "Hold me closer" för två år sedan, samlat sitt gäng för de sista detaljerna inför Europaturnén.
Rummet ramas till viss del in av hela hennes garderob för de 14 spelningarna i tolv olika länder.
– Vägen till Europa börjar i "Norrpan", säger Cornelia och skrattar.
Det är några späckade dagar i Norrköping, som avslutas med en exklusiv spelning på torsdag kväll.
– Att komma iväg, landa i en annan stad, bo ihop med fullt fokus på turnén och sätta allt på en och samma gång är riktigt bra. Vi är på kollo. Det är känslan. Det är alltid kaos strax före en premiär, men detaljerna faller på plats och plötsligt är vi där, säger Cornelia.
Hon kommer utvilad, laddad och nyfiken till turnén.
Hon har hämtat kraft under hösten.
– Att ställa in och skjuta upp höstens planerade spelningar var sjukt läskigt... Jag ville verkligen inte göra folk ledsna och besvikna, men jag hade kört på så länge utan en paus och kände mig väldigt slut. Jag var alldeles tom.
Cornelia stannar upp i tanken.
– Jag vill hålla på med det här i hela livet. Om jag inte hade gjort det här nu och kört på kunde bakslaget ha kommit senare och blivit mycket värre. Jag vågade lyssna på mig själv och min kropp.
Så, mitt i den stora framgångsvågen, vågade du ta det kloka och modiga beslutet?
– Jag drivs av en väldigt stark lust till det jag gör. Det är på gott och ont. Jag har tidigare gjort och styrt med det mesta själv, men när allt plötsligt blev så mycket större med mer folk runt omkring så hände något... Tempot var i sig inte problemet, men när en del saker inte fungerade och allt började halta krävdes ett omtag. Jag behövde bryta upp och börja om, säger Cornelia.
– Det handlar inte om pengar eller kändisskap... Det är inte drivmedlet. Det är lusten. Den är helt avgörande. Det är det allt handlar om. När man tar död på lusten så fallerar allt. Jag kunde inte fortsätta.
I takt med tiden och hösten växte så lusten och turnén samman igen.
– Jag är min egen kapellmästare nu. Det kom en massa idéer till mig under hösten. Jag hade absolut inte tänkt det så, men jag fångade känslan där och då. Vi packar ihop vårt rum och vår show i Norrköping och tar med oss den. Det ska bli häftigt. Låtlistan är spikad och klar, men låtarna är det inte.
Ursäkta.
– Jag har packat med mig några favoritlåtar från förr och blandar upp det med lite nytt också... Jag har faktiskt med mig två hela nya låtar, där några textrader inte är klara än. Jag kommer fixa det under dagarna i Norrköping. Känslan finns där. Det blir riktigt, riktigt färskt för publiken i Norrköping.
– Jag känner mig sjukt trygg och kaxig i det vi kommer med. Vi har skapat ett energipaket med mycket dynamik, som kommer ta publiken genom alla våra känslor.
När vi är inne på känslor...
– Ja.
"Hold me closer" är allt det.
– Ja.
Låten, som vann Sverige och slutade fyra i Eurovision, skapade ett magiskt ögonblick i vår långa historia i Melodifestivalen.
– Jag borde – och trodde väl kanske det också – ha tröttnat på den låten vid det här laget, men det är inte alls så. Jag känner fortfarande väldigt starkt för den.
I allt sitt sköra och starka fångar den oss om och om igen.
– Jag förstår varför du och många, många andra känner så. De känslor jag hade, när vi satt och skrev den är ju inte aktiva nu. Den kan betyda lite olika saker varje gång nu. Jag märker det i alla mina möten med min publik, säger Cornelia och skrattar vid minnena under den värsta hysterin och runt Eurovision.
– Folk kom fram och sa "varför har du skrivit en sång om mig och mina relationer?" Det var så fint. Vi hade ju inte skrivit den på ett generellt sätt utan den var specifikt skriven för mig och mitt uppbrott. Den träffade alla. Det finns plats för alla i Eurovision.
Trion Cornelia Jakobs, David Zandén och Isa Molin jobbade i två dygn i studion på Odenplan i Stockholm med "Hold me closer".
– Vi kände väldigt starkt, alla tre gjorde det, att vi hade något på gång och gav oss inte förrän alla bitar verkligen var på plats. Ibland lyckas man med det mer än andra gånger. Det var en sån stund. Allt föll bara på plats under en knapp halvtimme.