– Det började med ett långvikariat på SON år 2007 och här i stan träffade jag Niclas, berättar Johanna.
Maken Niclas Lindblom är också musiker sedan många år och lärare på De Geergymnasiet Musik.
– Vi fick vår son Valter. Niclas hade sina två söner William och Ludvig. Vi köpte Niclas mormors hus här i Oxelbergen. Sedan kom provspelningen för fast anställning i orkestern. På den vägen är det, utbrister Johanna och ler brett.
Modigt?
– Ja, det var nog ganska djärvt. Jag var inställd på att frilansa ett bra tag, men allt löste sig. Arbetet kom som en bonus.
Ni jobbar ofta kvällar. Hur löser ni det med barn?
– Det är mycket pusslande. När Valter var liten hjälpte farmor och farfar oss mycket.
Nu är Valter elva år och spelar fiol precis som sin mamma. Det är bra med ett eget hus när alla ska öva på sina respektive instrument inför konserter. Inga grannar störs. En mysig ”spelhörna” står redo på en central plats i villan.
Sonen går i era fotspår. Kommer du från en musikerfamilj?
– Nej, men min mamma höll på mycket med musik. Jag är uppvuxen i kyrkan där vi spelade och sjöng i kör. Tyvärr dog min mamma när jag var liten, bara fyra och ett halvt år.
Johanna berättar om uppväxten som ”Frösöflicka” där särskilt folkmusiken och spelmanslagen följer med det patriotiska Jämtland. Med arbetet i SON kom den symfoniska världen men Johanna är bred i sitt musicerande och arbetar med spännande projekt på lediga stunder. Hon sjunger och spelar piano. Nostalgibandet ”Säsongarna” och trion ”Jo Jo Ma” får sin beskärda del. Tillsammans med maken Niclas medverkar hon i sommarkonserterna med kusinerna Peter Johansson och Matilda Grün i S:t Anna.
Vad gör du när du inte övar på fiolen?
– Jag tycker om att traska med min lilla hund Inez i skogen. Gärna ute i Rödgölens naturreservat. Det är min favoritskog.
En svart Havapoo sträcker ut sig behagfullt i soffan med utsikt över trädgården. Pepparkornsögonen lystrar nyfiket när vi pratar om henne. Som ung vandrade Johanna gärna i fjällen. Förra sommaren bestämde sig familjen för att bestiga Kebnekaise.
En rejäl utmaning.
– Ja, jag lyckades lura upp hela gänget. Väl där tänkte jag, herregud så mycket lättare det var för tjugo år sedan.
Och resten av familjen?
– De tyckte att det var ett äventyr, men vi nådde aldrig toppen. Det regnade mycket och allt blev lite för ’hardcore’. Hunden fick sitta i ryggsäcken på slutet, säger Johanna.
Vad tyckte elvaåringen?
– Innan sa vi ’hur ska Valter orka?’ Han var det minsta problemet … Det var jag och Niclas som pustade fram.
Ett annat intresse är gamla möbler och saker. Det blir en hel del inrop på auktion och det är alltid några projekt på gång i huset, förklarar Johanna och tar mig med på en rundtur. En rejäl kommod med marmorskiva och handfat pryder numera badrummet. Några söta fåtöljer från 30-talet samsas med en platsbyggd bokhylla. Hon visar vägen in i badrummet och pekar på en tvättkommod med fin marmorskiva under handfatet.
– Den här är mitt senaste auktionsfynd!
Vi tar en promenad med Inez i Oxelbergen där rabatterna prunkar i alla gamla villaträdgårdar. Vi enas om att det här är en skön avkoppling för en musikerfamilj som tillbringar många timmar framför notställen.