Du kan låna ett par rader från den gamla schlagerlåten "Då går jag ner i min källare" från 1975 för en bild av Gustaf Spetz skapande av musiken till "UFO Sweden".
"Då går jag ner i min källare – där lever jag sällare".
Det är en bild av verkligheten bakom kulisserna för Norrköpingssonen och musikkompositören.
– Jag sitter i Crazy Pictures lokaler nere på Butängen, men jag går ner en våning och låser in mig i musikstudion i ett gammalt skyddsrum. Jag har knappt sett ljuset under månaderna med arbetet – bara de gånger jag sprungit upp till grabbarna och snackat lite om arbetet, säger Gustaf Spetz.
Han har jobbat med Crazy Pictures från starten och varit med i nästan alla deras produktioner genom åren – också vid den första långfilmen "Den blomstertid nu kommer", som hade premiär 2018.
– Det är skillnad mot då och nu. Alla har verkligen kommit så mycket längre i sitt arbete, vilket har märkts i processen. Den har varit tryggare. Det har funnits en plan och en tanke från första dagen.
Gustaf Spetz, som också komponerade musiken till filmatiseringen av Jenny Jägerfelds "Så jävla easy going", har haft hjälp av Oskar Sollenberg på resan med "UFO Sweden".
– Vi har kunnat bolla med varandra och gå loss på olika idéer. Det är en lång och utmanande process, som tar sin tid.
Vägen till tonerna började med ett manus.
– Jag läste det i min ensamhet först och fick en bild och en känsla hur ska det vara innan jag satte mig med Crazy Pictures och Viktor Danell, som då gav sin bild hur det ska vara och sina regitankar. Där började man förstå vad det var för slags film vi skulle förmedla... Jag hade en helt annan bild av hur det skulle låta, när jag läste manuset första gången och började ta de första tonerna till hur slutresultatet blev.
– Det är en lång resa, men man måste göra den och testa sig fram. Det var lite av en lekstuga i början utan filter, vilket är ganska skönt. Vissa saker är jättebra. Vissa saker är jättedåliga.
Att skapa musik till ett manus måste vara en stor utmaning.
– Du blir slav under filmen... Vi har skrivit och komponerat nästan 80 minuters musik och har gjort två fullängdsalbum. Det har tagit tid.
Är du, så här några dagar före premiären, nervös. Musikens betydelse för en film är stor.
– När jag skapar är jag inte nervös... Jag måste hitta glädjen och landa i kärnan av det vi ska visa. Jag försöker att inte tänka för mycket på det som komma ska, men jag är väl medveten om att musiken påverkar publiken omedvetet. Den bidrar till att sätta en viss stämning i varje scen. Det blir en utmaning om en scen inte känns helt bra utan då måste vi hitta något – genom musiken – som kan lyfta den så mycket vi kan.
Din känsla?
– Jag vet om att det finns en stor förväntan på filmen, men jag känner mig trygg. Gänget i Crazy Pictures är hårda filter. Säger de att något är bra så är det så. Jag litar mycket på deras omdöme – betydligt mer än på mitt eget.