Längs med St Persgatan ligger en liten matbutik. Textat i röda plastbokstäver på en gul skylt står det "Mat, rysk, polsk" och under ett handskrivet telefonnummer. Trots att den lilla butiken vid första anblick inte gör ett större anspråk sticker den ändå ut. Här säljs nämligen enbart importerade ryska specialiteter som chokladpraliner, korv och tvorog – en sorts rysk kvarg.
Butiken har namnet rysk husmanskost och grundades av Natalia Wåtz för tio år sedan.
Natalia växte upp i staden Pskov i västra Ryssland och utbildade sig till lärare. Hon träffade en svensk man och för 25 år sedan flyttade de till Norrköping. Ett stort matlagningsintresse och en saknad av riktiga ryska matvaror ledde till att hon startade butiken, som i dagens utformning är liten men välsorterad. Som enda butik i sitt slag kom det snabbt att bli en naturlig knutpunkt för ryskbördiga Norrköpingsbor.
– Det bästa är gemenskapen, alla är välkomna hit, men det är mestadels rysktalande människor som återkommer, säger hon och tillägger leende:
– Ibland är ni svenskar lite konservativa med mat. Mina barn som är uppvuxna i Sverige är likadana, men ibland när de är sugna på något sött kommer de ändå hit för rysk läsk eller godis.
Hon beskriver det ryska köket som klassiskt och robust – inte helt olikt det svenska. I butiken säljs ingredienser till traditionella rätter som rödbetssoppan borsjtj, ryska dumplings – så kallade pelmeni och sill. I stora lådor vid fönstret ligger högar av konfektyr i färggrant papper och i kylen förvaras ryska korvar i mönstrade skinn. Varorna importeras via en tysk återförsäljare som kontrollerar att produkterna stämmer och efterföljer EU:s regler innan de till slut landar i Norrköping. Skillnaden mellan svensk och rysk mat? Mer socker i den svenska, tycker Natalia.
Butiken är mer än ett kulinariskt andningshål för inflyttade ryssar, det är även en integrationsförening där man hjälps åt att komma in i det svenska samhället. I dagsläget har föreningen cirka 200 medlemmar. Som inflyttad kan det vara svårt att förstå den svenska kulturen samt dess lagar och regler, inte minst på ett främmande språk. Inom föreningen hjälps man åt och stöttar varandra med allt från språkliga översättningar till kontakt med myndigheter.
– Det bästa med att jobba här är att få träffa andra människor från Ryssland. Butiken är föreningens mittpunkt, säger Natalia.
Hon driver butiken ensam, men då och då händer det att någon föreningsmedlem hoppar in och hjälper till i det dagliga arbetet. Om en medlem tillfälligt står utan jobb finns det möjlighet att få arbeta här ett tag. Natalias önskan är att butiken och föreningen ska få vara kvar i sin befintliga lokal ett stenkast från Lärkabacken.
– I den här lokalen har vi funnits i fem år, läget är bra och centralt, säger hon och städar lite bland chokladpralinerna på disken.
I dagsläget går rysk husmanskost runt tack vare intäkter från butiken, men visst, man tjänar inte särskilt bra, tillägger hon. Extra svårt har det blivit nu under pandemin när människor gör förre spontanbesök.
Majoriteten av de som handlar här är föreningsmedlemmar och det är svårt att locka andra Norrköpingsbor. En vanlig dag har butiken cirka 25 besökare som kommer förbi för att fylla på förrådet av ryska specialiteter.
– Så länge det går är vi kvar här. Vi hjälps åt, det är det bästa med rysk husmanskost, säger Natalia Wåtz.