Stefan Johansson fyllde åtta (!) kollegieblock med sin penna för sin debutroman, som börjar med en promenad i Norrköping.
Vägen till hans debutroman "Åt motsatt håll" började egentligen med bröllop.
Tre bröllop.
– Mina döttrar, Caroline, Sofie och Ellinore, gifte sig i ganska snabb takt och, som far, skrev jag talen jag skulle hålla. Jag vände och vred på meningarna. Det var riktigt kul. Jag tyckte om att skriva, men när Ellinore, som var sist ut, gift sig så hade jag inga tal kvar att skriva.
Hösten 2017 satte han pennan till pappret.
– 4 maj. Det var det första jag skrev. Jag hade en historia och en idé om "vad händer om du kör förbi din avfart och bara följer vägen eller om du vänder utanför din arbetsplats och bara börjar gå åt andra hållet?" Vem har inte tänkt den tanken? Jag köpte ett kollegieblock, tog första pennan jag hittade och satte mig i soffan och började skriva utan ett tänkt slut, säger Stefan och skrattar.
Precis som din karaktär "Erik" började gå?
– Lite så.
...men du skrev i block?
– Jag är av den gamla stammen... Jag kan datorer, men jag gillar det inte. Jag har skrivit hela boken med penna och papper. Det gick åt åtta kollegieblock. De är fulla med mina ord. Jag kunde skriva några sidor en kväll, men läste om nästa dag och strök en del... Det blev en hel del kladd och ändringar innan jag satte mig vid en dator och skrev ner allt.
Boken tar oss direkt in på vägarna genom Norrköping, när "Erik" börjar sin 28 minuter långa promenad från hemmet till jobbet och passerar förbi flera av stadens landmärken.
Karaktären "Erik" går "Åt motsatt håll", där äventyret och första natten sker någonstans mellan Vånga och Skärblacka.
Den tar också honom förbi jobbet och vidare till ystra vårkänslor i benen och fågelkvitter i öronen.
– Det är bättre än en massa trista excelark. Han dumpar också mobilen ganska snabbt och skickar ett sms till frun med orden "var inte orolig".
Från första natten någonstans mellan Vånga och Skärblacka får vi följa med i hans spår, möten och vånda.
Stefan skickade sitt manus till de fem största förlagen i Sverige.
– Jag siktade högt, men fick nej. Jag lät manuset ligga i nästan ett halvår innan jag tog mod till mig och skickade till de lite mindre förlagen. Jag hörde inget på ett tag och hade nästan gett upp, när det kom ett mejl från förlaget Lava. Jag trodde inte det var sant.
Där och då började nästa resa.
– Boken landade på 530 sidor, men jag plockade bort tusentals ord i arbetet med förlaget. Det fanns en tanke ett tag på två böcker, men jag var inte intresserad av det. Jag strök en massa istället.
Det finns en känsla av Jonas Jonassons böcker om "100-åringen".
– Jag vill och kan inte jämföra mig med den. Jag har en annan tvist och en parallell historia. Vad händer på hemmaplan? Vad händer med familjen och arbetet, när han är ute och går. Erik brottas ständigt med sitt dåliga samvete och tänker "så här kan man inte göra" och "jag borde gå hem", men det händer för mycket med spännande möten och händelser längs hans väg.
Stefan Johanssons idé och tanke med "vad händer om du vänder utanför din arbetsplats och bara börjar gå åt andra hållet? landade i en bok, men själv skulle han aldrig våga göra det. "Jag är för feg för det".
Hur mycket Stefan finns det i "Erik"?
– Mina vänner kan säkert känna igen en del av min humor och mina skämt. Det lyser igenom. Jag är ju 60 plus och har träffat mycket folk genom åren så jag har plockat lite här och där till mina karaktärer.
Skulle du vilja göra en "Erik"?
– Ha, ha, ha... Jag är alldeles för feg för det. Jag låter det stanna vid en bok, men det är nog många som tänkt tanken. Det är en häftig resa "Erik" får göra. Jag kan bli lite avundsjuk på den.
Så, till sist, går "Erik" hem igen?
– Jag vill inte avslöja det. Boken har ett slut, men det kan finnas en tvist.