Det började med en massa lappar och anteckningsböcker.
Det slutade i en trilogi om Plutos liv i ”Den andra sanningen”, ”Snärjd i en pjäs” och ”Transito”.
– Jag har genom alla år fört anteckningar om olika händelser i Sverige och Grekland. Jag hade de överallt och tänkte, när jag fick tid över, samla allt till en berättelse och städa bort allt det jag sparat. Det var i slutet av 1980-talet... Det kom lite annat mellan, men så en dag bestämde jag mig "nu ska jag göra det", säger Dimitris Karamitros och ler.
Att det skulle blir en trilogi var givet.
– Jag hade så mycket i mitt huvud, som jag ville berätta. Det krävdes tre böcker för det.
Trilogin följer hela Plutos, som är en uppdiktad figur, liv tills de 85 år han blir i sista boken, där Plutos står inför sitt livs viktigaste prövning. Den tar med läsaren till Norrköping, Stockholm, Göteborg, Prag och Grekland, men också in i framtiden. Plutos son Yanus och Yanus flickvän Freja arbetar med artificiell intelligens på ett multinationellt spelutvecklingsföretag. Året är 2034.
– Plutos är min röda tråd genom böckerna. Han och hans hjältar är med "Transito", men i den här är han inte huvudpersonen. Han försöker rädda sin son tillbaka till livet. Jag vill inte gärna avslöja så mycket mer än det. Läsaren kommer bli överraskad.
– Det är en ekologisk berättelse, som handlar mycket om konsekvensen av klimatförändringar och hur människor hamnar i kläm i systemet. Det är inget nytt, men jag har lagt de i nya sammanhang. Mina hjältar försöker hantera det. Det är ingen mytologi och historia i den här boken. Det är mer nutid och framtid.
Dimitris Karamitros känner inget vemod över sitt farväl till Plutos.
– Jag har fler berättelser och skulle kunna ha fortsatt skriva, men jag är klar med Plutos nu. Det är bara en sak jag ångrar i dag.
...och det är?
– Jag skulle ha börjat skriva tidigare. Det är så roligt att skriva - särskilt allt det humoristiska. Du får tillåta dig själv att skämta också om allvarliga saker med glimten i ögat. Jag har också själv upplevt ett lugn i mig själv, när jag sätter mig vid datorn och börjar skriva. Jag ser lugnare på saker och ting och påminner mig själv om att det roliga som finns. Livet blir inte bättre om man lägger för stort allvar på saker och ting.
Kan vi kalla dig författare nu?
– Nej, nej... Många kallar sig författare, när man skrivit en bok. Jag gör inte det. Jag har varit tv-producent och ser saker och historier i bilder, men här är jag en berättare i skrivande form. Det är det jag är.
Nästa bok är redan på gång.
– Den är nästan klar. Det är en bok, som blir klar till sommaren, med små noveller och dikter. Plutos är inte alls med i den, säger Dimitris Karamitros och skrattar.
Han kom till Sverige och Norrköping 1979 tack vare kärleken.
– Jag var klar med min utbildning i Grekland och kunde ha börjat arbeta direkt, men då visste jag också hur resten av mitt liv skulle se ut. Jag ville se mer av världen. Många svenska ungdomar ger sig ut i världen, när de slutat skolan. Jag träffade min fru i Grekland.
Hon ville in och du ville ut.
– Precis... Vi fick kompromissa lite. Det var inte alls meningen att jag skulle stanna i Sverige, men jag tyckte om det jag upplevde i Sverige då och blev kvar. Det är över 40 år nu. En människa växer också alltid av nya utmaningar, menar Dimitris Karamitros.