Det ska sägas direkt att kapitlet Den svenska björnstammen inte är över i Klas Isakssons livsbok. Men gruppens medlemmar har andra projekt vid sidan om. De har en "fast men låg" inkomst från Björnstammen och arbetar ungefär halvtid med bandet som i år ska spela in nytt material.
– Ingen mår bra av att göra något för intensivt. Man kan inte ha en krog öppen dygnet runt. Det är samma sak att spela i band, säger Klas Isaksson när vi ses i Studio Evigheten på Butängen.
– Nu sitter jag och gör instrumentell elektronika. Om det blir ett eget släpp eller Björnstammens får vi se.
I mitten av januari tog allkonstnären Klas Isaksson emot Norrköpings stora kulturpris till Moa Martinsons minne. Arbetsstipendiet uppgår till 140 927 kronor – en krona för varje Norrköpingsbo.
– Det dröjde ett tag innan jag fattade vad det innebar, men det är skitkul. I några år har jag jobbat med att göra saker i eget namn, för att kunna utforska sådant som inte ryms i Björnstammen. Man jag har behövt hitta sätt att finansiera dem för att klara mig utan att hamna på gatan.
Innan Den svenska björnstammen slog igenom var Klas Isaksson graffitimålare. Kring millennieskiftet flyttande han till Norrköping och blev en drivande kraft bakom Norrköpings konsthall. Han trivs med kulturklimatet i staden, men känner nu en oro för att kreatörers möjlighet att hitta tomma lokaler att verka kan gå förlorad i byggboomen.
– Jag hoppas att man har i åtanke att det som skapat kulturstaden Norrköping är ett visst förhållningssätt.
För drygt fyra år sedan debuterade Klas med "Evig lycka", en serieroman med självbiografiska inslag. I intervjuer om boken berättade han om ett uppslukande arbete som fick honom att bli närmast manisk.
– Nu jobbar jag med olika saker som ger mig olika energier. Då går jobbet inte lika hårt åt mig.
Så det blir ingen ny serieroman?– Nej, det tog lång tid. Eller så blir det när min tinnitus har förvärrats så mycket att jag inte kan göra musik. Men jag vill spara nacken, det sliter som tusan att teckna en serie. Och om man tänker 70 sidor står man lätt där med 400 i slutet. Jag försöker slita på en kroppsdel i taget. Just nu sliter jag på öronen.
Det var genom Björnstammen som han började skapa musik. I dag komponerar han techno och har släppt en vinyltolva under eget namn. Men han arbetar även med film.
– Det känns som en ganska logisk utveckling. Att teckna en seriebok är som att göra en film light. Men man behöver inte spela in eller jobba med andra människor. Film är ett sätt för mig att fortsätta med den delen och även få in musiken. Men filmen blir kronjuvelen. I den blir det tydligast vad jag vill säga.
Filmen han arbetar med är en vidareutveckling av Björnstammens filmberättelse "Vardag och sägen på Lunds gård" om musikkollektivets liv på gården och oförklarliga väsen och folktro i bygden.
– Många av oss upplevde att det spökade. Och jag blev nyfiken på vad vi menar när vi säger att det spökar.
Klas har intresserat sig för sömnparalys, ett medvetandetillstånd mellan sömn och vakenhet som kan inträffa när man håller på att vakna eller somna. Konstfilmen "The Divine" har fått 10 000 kr i filmstöd från Film i Öst. Den regisseras av Klas och filmaren Elin Bennett. Klas tanke är att videoverket ska visas i en tom industrilokal.
– Jag vill sätta ett uttryck på rummet och jobba med en kraftfull ljudbild. 100 decibel.
Det låter påfrestande för öronen.– Det är intressant när det är påfrestande. Men 100 decibel är fortfarande lagligt. Det är sossedecibel. Jag hade gärna kört ännu högre volym.