Domen i Visualiseringcenter C i Norrköping fylldes av förväntan på signal, bild och röst från rymden, när den östgötske astronauten Marcus Wandt svarade på frågor direkt från jorden.
Domen i Visualiseringcenter C i Norrköping fylldes av förväntan på signal, bild och röst från rymden.
Här nere, ung som gammal, med blicken riktad mot skyn.
Där uppe, Marcus Wandt, i all sin svävande tyngdlöshet på internationella rymdstationen ISS med ett ständigt leende på läpparna.
På den andra raden i Domen satt elever i årskurs 2 från Rudolf Steinerskolan, som nästan bubblade över av nyfikenhet och frågor i väntan på rösten från rymden.
"Vår klass har väntat så länge på det här", sa en innan ett batteri av lokala frågor fyrades av i väntan på kontakt.
"Hur fungerar en växt i rymden?", "Hur vet man hur klockan är?", "När är det natt och dag"?, "Drömmer man annorlunda i rymden?", "Hur äter man lördagsgodis?" "Vad är det för mat?" "Hur dricker man vatten?"
Så kom signalen, bilden och rösten.
Det gick ett sus genom bänkraderna.
"Det var som att åka berg-och-dalbana under väldigt lång tid", säger östgötske astronauten Marcus Wandt om lyftet från Florida.
Den 18 januari sköts rymdfarkosten Axiom Mission 3 upp från Kennedy Space Center i Florida med Marcus Wandt, som till vardags är chefstestpilot på Saab och bosatt i Linköping, upp i rymden. Han ska under sina två veckor utföra experiment inom stamceller och ergonomi, men för drygt 20 minuter den här dagen satt han i telefon med Sverige och svarade på en mängd frågor från elever på plats vid Tekniska Museet i Stockholm.
Här är några av frågorna och svaren.
Om uppskjutet från Florida.
– Det var en rolig resa, som jag med spänning hade sett fram mot länge. Det är svårt att beskriva krafterna du känner i en rymdraket. Jag har ju flugit en del snabba grejer förut, men det här var en helt annan nivå. Det var som att åka berg-och-dalbana under en väldigt lång tid. Det var riktigt härligt. En kul upplevelse.
Om första mötet på ISS.
– Vi höll på att plocka i ordning i vår kapsel, när vi hade dockat med rymdstationen och hörde plötsligt hur det knackade på dörren. Vi hade varit i rymden ett par dagar. Det var en ganska konstig känsla... och att se jorden från ovan första gången kändes overkligt. Var vi verkligen i rymden på riktigt?
Den svenske astronauten Marcus Wandt, som bor och arbetar i Linköping, på Kennedy Space Center dagen före uppskjutet från Florida.
Om bilden av jordens plats i universum.
– Jag har blickat ut många gånger och tittat på jorden. Det är alldeles kolsvart. Du ser stjärnorna och du ser jorden. Den ser skör ut, men den otroligt vacker. Det är en stark känslan. Man känner sig ganska liten.
Om tiden i rymden.
– Vi åker 16 varv runt jorden och upplever 16 soluppgångar varje dygn. Det känns rätt ok. Arbetsdagen är ganska strikt. Jag går upp vid 06.00 och går och lägger mig mellan 22.00-23.00 på kvällen. Vi släcker på nätterna och tänder på dagarna inne på stationen så det funkar bra.
Om maten smakar annorlunda.
– Vi har en massa olika rätter här uppe. Allt ligger i påsar. En del kan värmas direkt. En del måste matas med varmt eller kallt vatten och ligga i 10-15 minuter innan den kan serveras. Allt jag har ätit hittills har varit gott. I dag blev det barbaquekex med ris och ett par tortillalbröd till lunch. Det var gott.
Om dröm och sömn påverkas.
– Det gör den, men jag vet inte riktigt hur. Jag är med i en forskning, som mäter min hjärnaktivitet i sömn. Vi sover i sovsäckar. En del spänner fast sig med gummiband, men inte jag... Jag flyter i luften i sovsäcken och sover.
Här började resan mot den internationella rymdstationen (ISS) från Florida.
Dagen i Domen rundades av en stor applåd, som kan ha nått rymliga nivåer.
– Samtalet med Marcus Wandt blev en fantastisk brygga mellan det nyfikna klassrummet och den spännande rymden, säger Anton Lilja, som är verksamhetsledare på Visualiseringscenter C i Norrköping.