Egentligen ville han spela violin, men slumpen såg till att det blev viola – eller altfiol om man vill göra bruk av en annan benämning.
Men det är inget som Damon Taheri beklagar.
– Det var min lärare på Norrköpings musikklasser som föreslog att jag skulle spela viola. Jag var tio år och hade egentligen ingen koll, men det var så många som spelade violin. Det är jag glad för idag, säger han när vi träffas på ett kafé i centrala Norrköping.
Kvällen innan har han framträtt i S:t Olai kyrka och mottagit GT Bäckmans stipendium på 120 000 kronor. Pengar som kommer väl till pass under den sista terminen på Manhattan School of Music.
– Jag går en tvåårig masterutbildning och blir klar i vår, berättar han.
På vägen från Klockaretorpet i Norrköping till New York har han också passerat en fyraårig utbildning vid Musikhögskolan i Oslo.Men att komma till USA innebar nya erfarenheter som ska göra honom redo för ett liv som musiker.
– Det har naturligtvis varit en dröm att komma dit, men det är också tuffare än något jag upplevt tidigare. Man måste vara driftig och ha massor av bollar i luften. Samtidigt finns det mängder av möjligheter, förklarar han och berättar att han vid sidan om studierna medverkar i olika sammanhang.
Tiden i New York har också gjort honom säkrare som musiker.
– Jag har lärt mig att ta för mig på ett annat sätt. Tidigare kunde jag känna mig lite nervös inför ett framträdande, men det har gått över. Samtidigt har jag fått större förståelse för musiken, säger han och förklarar att vissa stycken kräver mognad som man inte har vid alltför unga år.
När han kom till Oslo hade han en lång lista över alla verk han ville spela och berättar hur hans lärare Lars Anderstomter dämpade honom en smula.
– Han ville att jag skulle vänta med vissa stycken. Bland annat ville jag spela en violakonsert av Dimitrij Sjostakovitj, men han förklarade att den var mycket mörk och berörde andra världskriget. Han ville inte att jag skulle bli besviken, säger Damon.
Utbildningen i USA har kretsat mycket kring musikhistoria, teori och analys.
–Jag trodde att jag hade det i bagaget, men blev chockad över att man lade så stor vikt vid det på skolan. Det är nog något som vi borde ha mer av också i Sverige, säger han.
Den ryske tonsättaren är en av hans favoriter. Andra är Benjamin Britten, Ludvig van Beethoven och Peter Tjajkovskij.
– Dessutom älskar jag Bach, men han är svår att spela. Det ska låta lätt, men är tekniskt svårt, vilket gör att man kan känna sig helt naken under ett framförande. Det finns liksom inga marginaler för misstag, säger han och ler.
Det fanns en tid då han övervägde att byta instrument och spela violin i stället.
– Jag kunde vara avundsjuk på den stora violinrepertoaren och ville spela alla de stora verken, men en av mina lärare tyckte att jag skulle hålla mig till violan. Det finns många verk också för viola, men framför allt skrivs det mycket nytt, vilket också inneburit att konkurrensen bland violaster ökat, säger han.
Framtidsplanerna består av fortsatt utbildning.
– Jag ska söka till New England Conservatory i Boston. Det finns en lärare där som jag skulle vilja ha.Om jag inte kommer in där ska söka till en skola i Berlin. Annars blir jag nog kvar i New York och frilansar under något år. Senare hoppas jag på orkesterjobb i en storstad, men i en drömvärld skulle jag stänga in mig någonstans, öva under en lång tid för att spela in en skiva, säger Damon och smuttar på sin latte.
Innan han återvänder till studierna ska han på semester. Om ett par dagar åker han till Kina för att se sig om i landet, men också besöka några musikervänner som bor där.