Erfarenheterna vi får genom att läsa är kanske inte verkliga, men likväl påverkar de oss.
Vi möter en kvinna som håller på att förlora sin mor. Hon åker ut till modern på landet där årstiderna och mötet mellan människa och natur har en annan innebörd än inne i staden. I trädgården står ett äppelträd vars röda äpplen faller genom skaren i snön. Sommaren och vintern, två omaka årstider möts. Det ligger en stilla melankoli över betraktelserna, och huvudpersonen bär en tung sorg och saknad i sitt hjärta.
Klougart parar ihop element från olika världar och gör dem till poesi. Romanen består av brottstycken som får sin förklaring genom att ständigt återkomma, men i lite varierande orddräkter. De beter sig som fritt svävande tankar. "En av oss sover" är inte en traditionell berättelse, utan ett fång tillsynes osorterade bilder och minnen. Här står också om kärleken till två män och om det svåra i att bryta upp, och att sedan mötas efter uppbrottet. Den ena mannen har en ny kvinna. Den andra mannen kallar hon för den avlidne, men han är livs levande och är i själva verket hennes stora kärlek.
Det här är danska Josefine Klougarts tredje roman, och den har, liksom debutromanen, blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Det finns ingen tvekan om varför. Det är en bok som man kan återvända till många gånger för att upptäcka nya detaljer. Eller för att återuppleva njutningen i riktigt välformulerade meningar.