Hon började spela piano som 7-åring, men så råkade hon höra Mozarts "Symfoni nr 40 i g-moll" och det avgjorde framtiden.
– Jag var åtta och berättade för mamma att jag ville bli dirigent, säger NazaninAghakhani och berättar hur hon började ta lektioner fyra år senare.
Hon talar flytande svenska efter att ha vistats här i tre år. Den fortsatta utbildningen tog henne nämligen både till Sverige och Finland.
Vi träffas i De Geerhallen innan repetitionerna inför morgondagens konsert tillsammans med violinisten Christan Svarfvar och Symfoniorkestern.
På programmet står tonsättare som Anatolij Ljadov, Igor Stravinsky och Modest Musorgskij.
Den ryska musiken står henne nära, vilket hänger ihop med att hennes släktrötter sträcker sig åt olika håll.
– Min farfar som spelade violin kom från Georgien och jag vill gärna förstå så mycket som möjligt av allt ryskt, säger hon.
Annars har hon iransk bakgrund, men är uppvuxen i Wien där hon fortfarande är bosatt.
– Det är också min födelsestad, men det hände när mina föräldrar var på besök där. Vi återvände till Iran, men blev bara kvar några månader innan mina föräldrar bestämde sig för att emigrera, säger hon.
När hon besökte landet 2010 var det för att dirigera Teherans symfoniorkester. Hon kom att bli den första kvinnan i landets historia som ställt sig på pulten och hon berättar om en upplevelse som satt spår.
– Jag hade inte varit där på 20 år, men blev otroligt väl mottagen och behandlades som en drottning. Men jag är ju van att betraktas som iranska i Österrike, men då uppfattades jag som europé. Det var lite ovant, men min verkliga identitet är musiken, säger hon och berättar att hon känner sig hemma alla möjliga verk.
– Det är nödvändigt med blandning och rör mig mellan musik från olika länder och olika tider. Det har inte blivit så mycket av äldre musik, men jag börjar varje dag genom att spela Bachs "Det vältempererade klaveret". Något jag gjort även i dag, säger hon och nickar mot ett piano i ena hörnet av artistlogen.
När det gäller dirigerandet kommer många av influenserna från Finland.
– De flesta av mina lärare har varit finländare och det har definitivt format mig som dirigent, säger hon och nämner förebilder som Leif Segerstam och Jorma Panula – den sistnämnde var hennes lärare på Musikhögskolan i Stockholm.
Hon är språkintresserad och svenskan flyter lätt och vid sidan av farsi, tyska och engelska är det ett av de språk som hon behärskar helt. Därutöver jobbar hon med att lära sig finska, latin, ryska och slovenska.
– Jag älskar språk och har en inspelningsapparat i örat. Det beror nog på att jag är musiker och tvåspråkig från början, men när jag kom till Sverige var jag tyst under ett år innan jag bestämde för att börja tala, säger hon.
Finskan har varit svårare att knäcka, men hon förstår en hel del och är mycket förtjust i vissa uttryck.
– Språket är kort och precist, men jag känner mig också hemma i Finland och blir nära nog tokig om jag inte får åka dit minst en gång om året, säger hon.
Det är första gången hon dirigerar i De Geerhallen, men hon har varit här tidigare, säger hon och berättar om besök under studietiden i Stockholm.
– Och jag känner några av musikerna sedan tidigare.
Christian Svarfvar är inte heller någon ny bekantskap. De lärde känna varandra under utbildningen och har framträtt tillsammans vid tidigare tillfällen.
Under lördagens konsert är han solist i Stravinskys violinkonsert.