The Tigers, Norrköpings mest långlivade rockband, har en ny platta ute. Från vänster Benny Wagnberg, "Böcka" Andersson, Jan Lekström och Inge Boholm.
Instrumentell gitarrpop? Någon som lyssnar på det nuförtiden? Jodå, fler än man kan ana faktiskt.
– Visst, vi visste att vår musik var populär bland vissa. Men att det finns en tydlig målgrupp är något som vi har förstått först nu.
Börje "Böcka" Andersson i Norrköpings äldsta, ännu aktiva, popband The Tigers, konstaterar med viss belåtenhet att gruppens musik tycks passera alla musikaliska trender med hedern i behåll. Nu har dessutom The Tigers en ny platta ute och titeln, "Strictly Instrumental" (Riverside Records), berättar exakt vad lyssnaren har att vänta sig.
– Owe Midner på Riverside gjorde målsättningen klar för oss. Att det finns en tydlig målgrupp för vår musik ute i Europa, framför allt i England. Folk som inte lyssnar på eller köper annat än instrumentell gitarrpop. Det var mer än vi trodde även om vi förstås vet att publiken alltid vill höra "Apache" när vi är ute och spelar, säger "Böcka".
"Ute och spelar" har det dock varit lite si och så med under de senaste två åren av kända skäl. Där mötet med publiken har uteblivit har The Tigers istället ägnat det ofrivilliga liveuppehållet till att spela in sin nya skiva. 15 låtar varav elva egna signerade gitarristen Benny Wagnberg. Ingen sång. Bara gitarrer med komp. Strikt instrumentalt, helt enkelt.
Benny Wagnberg hade ett gäng låtar liggande när skivplanerna väcktes.
– Jag hade en hel del låtar liggande i form av demos. När det blev tal om en skiva kom de väl till pass. Vi har spelat in och arrangerat allt på egen hand i replokalen. "Böcka" har producerat och det låter faktiskt väldigt bra. Nästan för bra, säger Benny Wagnberg.
Initiativet till skivan kommer till stor del från Owe Midner vars Riverside Records redan sedan tidigare har licensierat några av The Tigers 60-talsinspelningar. Nu ville han ha ett album med egna, nyskrivna låtar. Väl medveten om att det, som sagt, finns en marknad för gitarrpop utan sång i The Shadows och The Spotnicks anda.
"Bättre sent än aldrig", säger Owe Midner om samarbetet med The Tigers.
– Jag har ju, som gammal Norrköpingsbo, alltid känt till The Tigers och gillat dem. Av någon outgrundlig anledning har vi aldrig jobbat tillsammans tidigare. När jag och "Micke" Tretow gav ut hans hemmagjorda inspelningar med olika popgrupper från Norrköping för några år sedan fick jag kontakt med The Tigers. Nu står vi här med ett albumsläpp som resultatet av ett samarbete som borde ha startat för många år sedan. Bättre sent än aldrig, säger Owe Midner.
– Mitt bidrag till det hela har närmast varit att jag ville att det skulle bli ett helt instrumentalt album. Vilket Tigrarna gick med på.
Nu är The Tigers inte ovana vid internationella framgångar. Tvärtom. Redan 1962 sålde de 60 000 exemplar av en platta i gamla DDR.
Gitarrpop utan sång. Så låter The Tigers. I bandet ingår (från vänster) Benny Wagnberg, Jan Lekström, Inge Boholm och "Böcka" Andersson.
– Men det fick inte avslöjas att vi spelade rock. Det stod "Tanzmusik" på omslaget. Och, visst, man kan dansa till våra låtar. Det ska bli intressant att se om den nya plattan blir samma framgång. Vi är kanske inte bortskämda med framgångar med tanke på att vi har hållit på ända sedan 1958, säger Benny Wagnberg.
Parallellt med skivsläppet (9 augusti officiell utgivningsdag) har The Tigers börjat möta sin publik igen. De har redan spelat i Regna i sommar och laddar nu närmast för giget i Gårdeby den 21 augusti.
– När alla restriktioner släpper är det bara att tuta och köra. Så länge som det någonsin går, säger "Böcka" Andersson.
Norrköpings äldsta rockband har, efter den 63 år långa karriären, ännu en bra bit kvar till målsnöret.