Theres Furuskog (till vänster) och Ellika Kyndel skriver om det beryktade Spinnhuset. Ett projekt som sker utanför deras ordinarie jobb på Stadsmuseet.
Tredje vändan – då blev det livstidsstraff. Vardagen på livets skuggsida kunde vara brutal och hänsynslös för Norrköpings mest utsatta kvinnor under 1800-talet. De levde i en värld som präglades av fattigdom, prostitution och småstölder. Många av dem hamnade bakom lås och bom på Spinnhuset.
Ändå är det en del av Norrköpings historia som det talas tyst om.
Det ska bli ändring på det.
– Många av kvinnorna som dömdes till spinnhusstraff var lösdrivare som hankade sig fram genom prostitution, tiggeri och snatteri. Enda sättet för dem att överleva, men straffen var hårda. Den som dömdes för brott en tredje gång kunde låsas in på livstid. Då kunde det räcka med att ha snattat något, säger antikvarien och arkeologen Theres Furuskog.
Tillsammans med kollegan Ellika Kyndel, museipedagog på Stadsmuseet, har hon just dragit igång arbetet med att ge dessa många kvinnor en efterlängtad röst många år senare och att belysa deras mörka öden. Det ska ske i form av en bok – "Boken om Spinnhuset" är projektnamnet – som är tänkt att ligga klar om tre år.
Södra sidan av Spinnhuset. Bilden är från boken "Norrköpings minne" av Hans Olof Sundelius från 1798.
– Ambitionen är att lyfta fram kvinnorna ur glömskan. Det är de värda. Det är väldigt sällan det skrivs någonting om samhällets mest utsatta och utslagna. Om man tittar på historiska böcker med Norrköpingsanknytning handlar de framför allt om stadens rika och mest framgångsrika, säger Ellika Kyndel.
Kvinnospinnhuset i Norrköping stod färdigt 1790. I Spinnhuset fick de fängslade kvinnorna arbeta med att spinna ylletråd till den blomstrande textilindustrin i de närliggande kvarteren. Fram till 1918 var kvinnofängelset kvar i Norrköping innan det omvandlades till centralfängelse för män. Än i dag ligger hundratals kvinnor begravda i omärkta gravar inne på fängelseområdet. I de arkeologiska utgrävningarna under våren 2015, i samband med att kommunen sålde fastigheten, har de båda författarna ett starkt källmaterial att ta sig an. Fornlämningen är unik i sitt slag och anses ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Utgrävningar vid fängelset genomfördes i mars 2015. Hundratals omärkta kvinnogravar hittades.
– Spinnhuset utgjordes av ett eget samhälle och dess historia vittnar om hur socialt utsatta personer tidigare bemöttes och behandlades. I de bevarade fångrullorna är många av de gravlagda personerna kända till både namn och utseende, säger Theres Furuskog.
– Även om kvinnorna står i fokus i vår berättelse, är även Spinnhuset som byggnad intressant för oss, fyller Ellika Kyndel i.
Sedan kvinnofängelset lämnat Norrköping 1918, blev det istället centralfängelse för män.