Nyligen berättade vi att politikerna i Borgerlig samverkan har öppnat upp för en utförsäljning av Louis De Geer, Flygeln och Värmekyrkan och att det finns flera intressenter lokalt och regionalt. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) har uppgett att kommunen behöver hitta ekonomiskt mer effektiva sätt att driva LDG på.
Några som har reagerat på detta är Helena Cimbritz, ordförande för SON:s vänförening, Ann-Charlotte Hertz, tidigare stadsantikvarie, Maria Waxegård, tidigare journalist och aktiv i Konstmuseets vänner, och Erik Hammarström, tidigare hamndirektör.
– När Louis De Geer byggdes var idén att skapa någonting som inte hade funnits här. Det kom till efter att textilindustrin hade lagt ner och staden var ganska grå. Min känsla är att de här byggnaderna innebar en vändning för människors syn på kultur i Norrköping. Och jag uppfattar att de blev en väldig stolthet för staden, säger Ann-Charlotte Hertz.
– För min del skulle det innebära att en del av Norrköpings själ försvann om man äventyrade den här verksamheten.
Hon får medhåll av Erik Hammarström.
– Vi har ju varit med i den här stadens förändring. För oss betyder de här byggnaderna någonting större, de är en del av en historia och en helhet, säger han.
Kommunen behöver ju spara pengar, hur ser ni på det?
– Om man äger en fastighet ska man behålla den, det är mer ekonomiskt på sikt. Visst man får in en engångssumma, men den kommer ju ta slut, säger Maria Waxegård.
Skulle inte LDG bli mer konkurrenskraftigt om det ägdes av en privat entreprenör?
– I så fall ser jag det som bättre att göra verksamheterna rikare. Jag tror hellre att Norrköping skulle bli bättre på att marknadsföra det som vi redan har, säger Helena Cimbritz.
De ser ett symboliskt värde i att stadens nyckelbyggnader finns kvar i kommunal regi och ser en risk för att Symfoniorkesterns verksamhet får stå tillbaka om LDG drivs av en privat entreprenör. Att detta skulle regleras i avtal ger de inte mycket för: en vinstdriven ägare kommer, menar de, att prioritera lönsamma nöjessatsningar och kongresser på bekostnad av övrig kulturverksamhet.
– Att avhända oss ansvaret för den verksamhet som finns här är oerhört allvarligt, säger Helena Cimbritz.
– Vi ser också från andra städer att utförsäljning av konserthus har lett till ökade kostnader för verksamheterna som tvingats betala betydligt högre hyror än om de hade varit kvar i kommunal ägo.
Johanna Tafvelin, facklig representant för Symfoniorkestern, delar oron över konsekvenserna vid en utförsäljning.
Hur skulle Symfoniorkestern påverkas av en eventuell utförsäljning?
– Det är ju det man inte riktigt vet. Det vi är oroliga för är att man inte tar reda på alla fakta om vilka förutsättningar som krävs för vår verksamhet. I den utredning som gjorts togs ingen kontakt med SON eller Scenkonst Öst. Menar man allvar med att värna orkestern måste man se till förutsättningarna för vår verksamhet. Vi har ju en framförhållning, med solister som måste bokas lång tid i förväg till exempel.
Också Johanna Tafvelin tar upp risken för en påverkan på stadens kulturliv.
– Att vi har de här institutionerna, Östgötateatern och SON, gör att många kulturarbetare dras till regionen. Med vårt stora barn- och ungdomsarbete med samarbeten på alla nivåer är vi en viktig del i det kulturella kretsloppet. Man hoppas att politikerna förstår värdet av det.