Från vänster: Olle Hellström Karlsson, Niklas Barwe, Manne Brink och Håkan Brink. Johan Karlsson, en av grundarna som fortfarande är aktiv i föreningen, saknas på bilden.
Vi träffas på klassisk Knickedickmark – restaurang Knäppingen i Västgötebacken.
Det var här allt började 2004 när tre musikintresserade vänner insåg att det fanns en möjlighet och ett utrymme att utveckla musiklivet i Norrköping.
Två av dem är fortfarande aktiva i föreningen – Håkan Brink och Johan Karlsson.
– Vi hade hållit på med musik i olika former och konstaterade att musikscenen var obefintlig i Norrköping på sommarhalvåret. Så vi tänkte att vi borde göra något roligt, säger Håkan Brink.
Han fortsätter med att berätta om första spelningen och vänder blicken mot restaurangens innergård där de första konserterna ägde rum.
– Min fru var höggravid och fick tipset "ett glas champagne så kommer det igång". Det kom från vår första bokning och stora idol Olle Ljungström, säger Håkan Brink och ler åt minnet.
Bredvid honom sitter sonen Manne Brink som lite drygt 20 år efter den kvällen också är en del av Knickedick. Han och Olle Karlsson-Hellström, son till Johan Karlsson, hjälper till att driva föreningen framåt.
– Det är lite av en cirkelslutning. Jag har varit med sedan jag var två månader. Man minns somrarna när man sprang runt som två snorungar och beställde coca-cola och pannkakor och satte det på farsornas nota, skrattar Olle Karlsson-Hellström och får medhåll av Manne Brink.
– Vi är mer eller mindre uppväxta med det här så det är automatiskt att man också har fått ett musikintresse, konstaterar han.
Genom åren har Knickedick lockat hundratals band och artister till Norrköping. Imponerade namn som Håkan Hellström, Kent, Bob Hund, Weeping Willows, Thåström, The Ark, och Jakob Hellman. För att nämna några.
– Innan Spotify kom var konserter ett sätt för artisterna att promota skivorna, men sedan vände det. Spelandet och turnéerna blev en större inkomstkälla och då blev det svårare att locka de stora akterna, säger Håkan Brink.
Föreningen firar 20 år med en endagsfestival på Dynamo i december.
Nu för tiden satsar föreningen på att arrangera en till två konserter om året. Akterna får gärna ha en lokal anknytning.
– Vi mäktar inte längre med de stora grejerna och har landat i att vi tycker det är roligt med artister som ligger oss lite närmare hjärtat, säger Håkan Brink.
Är det fortfarande lika roligt?
– Musiken finns i blodet på något sätt. Ofta har man tänkt "det här var nog sista gången". Men sen sitter vi ändå där igen och planerar, säger Niklas Barwe som har varit med i föreningen sedan 2008.
– Man undrar nästan varje år om vi ska reda ut det. Men det sitter lite i ryggmärgen nu. Vi har ett kontaktnät och när det kommer till det praktiska kan vi använda oss av samma gamla mallar och bocka av listan. Sen är vi igång igen. När man står mitt i det, ser publiken och ett band som man själv tycker är fantastiskt bra, då får man det där lyckoruset i kroppen, tillägger Håkan Brink.
20-årsfirandet den 7 december blir en "all nighter" på Dynamo. DJ Emma står för musiken mellan spelningarna och DJ Paul Rude för stämningen på dansgolvet efter konserterna.
Vi kommer sedan in på hur Norrköping har utvecklats som musikstad. Enligt Håkan Brink märktes ett tydligt skifte runt 2010-2012.
– Musikscenen i Norrköping har förändrats enormt mycket. När vi startade fanns nästan ingenting. Men när universitetet startade började det hända grejer under hösten. Sommaren var dock fortfarande i princip helt ren – sen kom Augustifesten och då kom också många andra aktörer igång. Att kommunen började jobba aktivt med kultur- och fritid gav många möjligheter för musiklivet. Vi har varit en av de ledande kulturstäderna och förhoppningsvis kan vi fortsätta vara det.
– Förra året när vi skulle planera in nästa spelning var det fullsmockat varje helg under sommaren, både i Linköping och Norrköping, med festivaler och olika evenemang. Då tog vi beslutet att vi kör en inomhusfestival vintertid istället.
Hur tycker ni att Norrköping står sig som musikstad i dag?
– Det märks att det har hänt någonting efter pandemin, med fler klubbkvällar och gratisevenemang, säger Olle Karlsson Hellström.
– Generellt sett har utelivet minskat, men det finns ändå mycket som händer. Och det är kul att det har kommit nya arrangörer, som Klubb Kolibri och Peking House, säger Manne Brink.
Norrköpings indiestjärna Linn Koch-Emmery åker ut på en turné i Europa, sedan vänder hon hemåt och spelar på Knickedicks 20-årsjubileum.
Föreningens 20-årsjubileum firas den 7 december på Dynamo. Spelar gör Norrköpingsbandet Gerda Blom, Svart Ridå (som är förband under Markus Krunegårds Sverigeturné) samt Norrköpings indiestjärna Linn Koch-Emmery.
Kör ni 20 år till?
– Förhoppningsvis gör vi det men vi får se om det är samma koncept, säger Manne Brink.
– Då sitter jag och Manne här med egna barn och planerar. Rullar ut gubbarna från ålderdomshemmet så får de sitta och gagga om Oasis eller nått, skrattar Olle Hellström Karlsson.
Innan vi avslutar samtalet får vi inte glömma den där historien bakom namnet Knickedick.
– Hur lång tid har du?, skrattar Håkan Brink när jag ställer frågan.
Håkan Brinks tilltag i speakerbåset under IFK:s kvalmatch mot Mjällby 2001 gav upphov till föreningens namn.
I femton år arbetade han som speaker på IFK Norrköpings hemmamatcher. 2001 kvalade Peking mot Mjällby och det var jämnt. Bortamatchen slutade med förlust och med en knapp ledning på Parken vände sig hemmapubliken mot speakerbåset.
– De ville att jag skulle spela IFK-låten under matchen. "Så får man väl inte göra", sa jag till ljudteknikern som satt bredvid, och ropade ner till folket på innerplan.
Efter att ha fått grönt ljus från fotbollsförbundet gjorde han slag i saken och spelade några korta toner av "Härliga IFK". En stund senare var vinsten ett faktum och Håkan följde med laget ut för att fira.
– När jag kom hem hade jag 25 obesvarade samtal på telefonsvararen. Första samtalet var från Aftonbladet. "Du, var det särskilt sportsligt att spela musik under matchen?" frågade reportern. Jag försökte förklara att vi hade pratat med fotbollsförbundet.
Moa Swanström, Tuva Gustavsson och Kajsa Westergren (skymd) utgör Ronnebytrion Svart Ridå. "Som en fusion mellan Monica Zetterlund och Kent. Väldigt explosivt och ett otroligt bra liveband", säger Håkan Brink.
– På morgonkvisten gick jag förbi Coop och såg löpsedlarna: "Domare anmäler osportslig speaker". Sedan brakade helvetet lös. Det ringde folk som spelade Mjällbymusik och tidningarna fortsatte höra av sig. Sidan 301 på text-tv och rubbet!
– Hur som helst – och för att göra en lång historia kort – i en krönika undrade Aftonbladets Lasse Anrell vad det var för knickedick i speakerbåset som satte på musiken. Johan Karlsson tyckte det var ett coolt namn, och då fick det bli så. Jag har varit gråhårig sen dess, säger Håkan Brink och skrattar.