”Hur vågar du bara sitta där och ta upp min tid med att inte tycka om mig?” utbrister Pernilla Parszyks karaktär i Kristina Lugns Idlaflickorna.
Få poeter och dramatiker kan väl som Kristina Lugn gestalta kvinnor på gränsen till sammanbrott och uppbrott, i kärlek och sorg men kanske främst i ensamhet.
I Lugns kvinnor ser vi en och tusen, på samma gång som vi ser oss själva. Språket är drastiskt och oväntat, bjuder på snärtiga knorrar för att i nästa stund plana ut i långa, kontemplativa sjok av eftertänksamhet och tystnad. I den stund man tror sig ha fått tag på Lugns ärende, slinter man ofrånkomligen och knuffas vidare ut i ett nytt ”textuellt äventyr”.
Har det varit en utmaning att ta sig in i Lugns pjästext som är, om uttrycket tillåts, lite lös i kanterna?
– I första manusläsningen förstod jag ingenting. Och då sätter något igång i mitt huvud! För det är ju inte möjligt att Kristina Lugn kan ha skrivit något som man inte ska förstå. Det var som en lång, lång dikt och jag kände att det här vill jag jobba med! inleder Carina Perenkranz som är producent och spelar rollen som ”Lillemor Åhl”.
– Ja, texten är speciell. Men ur detta sammelsurium av ord i följd har något utkristalliserats. Vi har jobbat mycket med impulser och tankar när vi träffats, inflikar regissören Victor von Schirach och får medhåll av Pernilla Parszyk som gör den andra kvinnorollen.
Turnéföreställningen Idlaflickorna med Pernilla Parszyk och Carina Perenkranz i rollerna.
Carinas karaktär har åkt på semester till Gardasjön. Men frågan är om hon kommer tillbaka eller om hon befinner sig hos psykologen. Har hon alls varit på semester och vem är karaktären hon möter i Pernillas roll?
Är det sig själv hon konfronterar?
– Ja, kanske och det är ju intressant att vi inte riktigt vet om det är en eller två kvinnor. Pjäsen har också spelats med tre. I vår analys är det väl kanske en person med två sidor, men det behöver inte vara så, förklarar Pernilla.
– Eller någon annan som är mycket lik henne, föreslår Carina.
”Vi förvaltar ett fint kulturarv när vi spelar Lugns dramatik och ser fram emot att möta exempelvis dagens gymnasieelever. Känner de till henne?” undrar regissören Victor von Schirach.
Victor pekar på det allmängiltiga i Lugns dramatik och att den kan ses av en publik i alla åldrar:
– Det fina är att hon lämnar mycket till publiken att bestämma. Jag känner också att vi förvaltar ett kulturarv. Vi känner till Lugns fina texter men hur är det med dagens gymnasieelever?
Pernilla Parszyks karaktär är väl rustad med både solskärm och hjälm i Kristina Lugns mest spelade pjäs.
Avslutningsvis, har ni några favoritrepliker?
”Hur vågar du bara sitta där och ta upp min tid med att inte tycka om mig?” utbrister Pernilla.
”Herman skrev på en doktorsavhandling om semikolon i Olle Hedbergs dramatik. Vi hade radiogrammofon”, tillägger Carina.