Torgny Lindgren och andra har påpekat att minnet är ett bedrägligt vittne. Lite av det genomsyrar också Mats Erikssons föreställning "Mitt eget Hawaii - alla grät 2"
– Jag leker lite med minnesbilder och en underliggande fråga är varför just det fastnat. Egentligen kan det vara något helt obetydligt och ibland vet jag inte om et ens inträffat, säger han när vi träffas på en servering i centrala Norrköping.
Det hela inträffar på Antikvariatet under måndagskvällen och är egentligen en uppföljning på ett framträdande från november 2014.
– Jag har gjort ett slags husrannsakan och gått igenom bilder och texter som jag har arbetat på, berättar han och förklarar att tanken på en egen föreställning kom efter nedläggningen av Textgrupp Daisy, som han tillhörde i 20 år.
I gruppen ingick också Uffe Olsson, Roger Nyström, Claes Jonsson och Kennet Bertling, som många sett uppträda under kulturnätter och andra sammanhang.
Den nya föreställningen påminner om den surrealism som var det gemensamma kännetecknet för medlemmarna.
– Vi hade en avskedsföreställning 2011 och jag började helt enkelt att fundera lite på vad jag skulle göra. Det andra är att jag länge haft lust att ge ut en box. Jag kämpade för det i Daisy, men det blev en kartong eller snarare ett klippalbum fyllt av vykort som jag monterat på olika sätt. De återger drömmar men det kan också röra sig om farhågor, säger han och visar en bild som återger en ångestdrypande interiör från det östtyska Stasiarkivet. I albumet finns också bilder som anknyter till kärnkraftskatastroferna i Harrisburg ch Tjernobyl.
Snarare än renodlade dikter karaktäriserar han sina texter som ett slags pjäser eller monologer.
– Jag namnger inga personer och det finns ingen dialog, men en återkommande röst berör sådant som identitet, säger han.
Även om han hämtat mycket ur sitt förflutna vill han inte karaktärisera föreställningen som självbiografisk.
– Det är inget jag har tänkt, men det är väl ofrånkomligt att de berör egna erfarenheter. Men samtidigt kan det ju vara något som andra har sagt, förklarar han.
Bland de litterära förebilderna finns författare och poeter som Bruno K Öijer, Christine Falkenland och Slas, men den som kanske betytt mest för Mats Eriksson som scenartist är Thomas Tidholm.
– Vi är inte särskilt lika, men jag gillar hans anslag. Det har jag lärt mig mycket av, förklarar han.
Men han blir inte ensam på scenen ikväll. Sällskap består av musikerna Susanne Andersson, Patrick Lindgren och Georga Gustafsson.