– Det är en låt om mitt liv och min resa som transsexuell, berättar Mandy Rich om debutsingeln.
Mandy Rich kom ut som transsexuell för två år sedan, som 30-åring, men hon hade vetat om sin läggning sin läggning i många år.
– När jag var 22 hade jag insett att jag var trans. Först då fick jag ett ord på mina känslor. Från den dagen stängde jag in mig. Jag kände att jag aldrig någonsin skulle kunna berätta, och att jag skulle dö med hemligheten.
Till slut höll hon på att gå under av att bära på hemligheten helt ensam.
– Jag mådde extremt dåligt under den här perioden och hade panikångest och depressioner. Det kom till en gräns där jag kände att jag inte orkade fortsätta ljuga för mig själv eller för omvärlden. Jag bara bestämde mig. Jag orkade inte låtsats, utan ville bara få vara jag. Samtidigt var jag livrädd för att bli lämnad ensam, att ingen skulle gilla mig eller kunna acceptera mig.
Hur är ditt liv idag, två år senare?– Jag har aldrig mått så bra i själen som jag gör i dag. Ändå fortsätter kampen dagligen, men jag har min familj och mina vänner som stöd.
Rapmusiken gav henne styrka, fungerade som egenterapi och en kväll trotsade hon scenskräcken med ett framträdande på Södra Teatern i Stockholm. Nu hoppas hon att hennes musik ska inspirera och beröra dem som lyssnar.
– Jag vill inte att min musik ska ta en politisk vändning. Jag vill göra personlig musik som berör, men sedan kommer jag naturligtvis in på normer och problem som jag stöter på i min vardag.
Som den första transsexuella rapparen utmanar Mandy Rich hiphopvärldens machokultur.
– Den är fylld av homofobi. Själv är jag ganska trött på orten-rappen och vill ha något nytt. Det blir mycket att man ska ha attityd och vara cool. Jag vill göra tvärtom, visa hur jävla svag, sårad och ledsen jag är. Jag vill visa det är en styrka att kunna visa sin svaghet.
Har du hunnit få några reaktioner på debutlåten?– Vännerna tycker att det är bra, men sedan vet man inte vad den får för respons i övrigt. Det känns jättenervöst.
– Jag är beredd på att motstånd och näthat kan komma.
Hur förbereder man sig på det?– Jag är förberedd mentalt och känner andra som har drabbats som är ett stöd för mig. Näthat bygger bara på okunskap och illvilja. Jag förstår inte varför vi måste hata varandra, när vi kan älska varandra. Det borde vara så enkelt.