Det främsta övningsintrumentet är den pampiga Grönlundsorgeln i S:t Johannes kyrka i Norrköping. Med fyra manualer, pedal och med över 6000 registerkombinationer kan man åstadkomma mycket.
Det ekar lätt i rummet när vi samtalar och här finns en speciell doft av kyrka. En lätt sakral stämning infinner sig och jag tror att änglarna tjuvlyssnar. Jag undrar vad orglar betyder för David Hjärtström och Erik Andersson.
– Orgeln är inte endast ett instrument, den har många olika stämmor och känns mer som en orkester, inte alls likt ett piano och tillägger att alla orglar är olika och att man måste lära känna dem. När vi var på en gemensam orgelresa med vår lärare började vi alltid med att improvisera i fem minuter när vi närmade oss de olika instrumenten, säger Erik.
– Man har ju makt vid detta instrument och det låter helt annorlunda vid spelbordet än om man sitter nere i kyrkorummet, det är ett ständigt experimenterande. Ingen orgel är den andra lik och varje orgel är byggd för ett specifikt rum, man måste närma sig rummet, säger David.
Sankta Cecilia räknas som kyrkomusikernas skyddshelgon och en orgel brukar kallas för ”instrumentens drottning”, undrar jag. Varför?
– Ja, vem annars skulle kunna tävla om den titeln, säger David.
– På ett piano kan man inte göra så stora skillnader hur det låter, på en orgel kan man göra hur mycket som helst med ljudet, säger Erik.
– Det kommer en nackdel med detta, varje orgelstämma har en begränsad dynamik, även om man kan jobba med svällarna. En orkester har helt andra förutsättningar för det, säger David.
Jag ber grabbarna berätta om sina favoritorglar och David menar att det lätt blir i förhållandet till en hemmaorgel. Barockorgeln i Leufsta bruk sticker emellertid ut, men även instrumentet i östgötska Gammalkil och den fina Gustaf Andersson-orgeln i Östra Husby på Vikbolandet.
Erik Andersson och David Hjärtström är två riktiga orgelnördar som ser en framtid i att sitta på orgelpallen och tjänstgöra i kyrkan. Till våren är det dags för ansökningar och prov för vidare studier.
Även Erik menar att man har alltid har en kärlek till den första orgeln, men tillstår att Vingåkersorgeln inte är den bästa orgeln han spelat på.
Tillsammans med läraren David Löfgren, organist i S:t Johannes, gjorde grabbarna en orgelsafari i höstas med flera stopp, bland annat i Stockholm. Orgelkillarna är överens om att läraren gjorde ett väldigt bra val av orglar. I Stockholm fick både Oscarskyrkan och S:t Jacobs kyrka besök av tjugo spelhungriga fingrar. Och fyra fötter.
Den pampiga orgelfasaden har så kallade spanska trumpeter som dekorativt pekar rakt ut i rummet. Mitt i fasaden hittar man en ”cymbelstjärna” som kan sättas i rörelse och fungerar som ett repetitivt klockspel.
Jag bad pojkarnas orgellärare David Löfgren om tankar kring sina elever.
– Jag har haft den stora förmånen att följa Erik och David och vara deras orgellärare i ungefär tre år. Båda dök upp som solklara talanger som med stormsteg tog sig an orgeln och på kort tid har kommit långt som orgelspelare.
Löfgren menar att pojkarna till viss del är lika varandra, men också olika på grund av bakgrund. Därför har de jobbat med lite olika saker på lektionerna. För David, gehörspianist i grunden, har det blivit mycket improvisation och fördjupade studier i musik av Bach. Erik, i grunden en klassisk pianist, har övat in flera virtuosa orgelverk och utvecklat en förmåga att snabbt studera in ny musik.
Det främsta övningsintrumentet är den pampiga Grönlundsorgeln i S:t Johannes kyrka i Norrköping. Med fyra manualer, pedal och med över 6000 registerkombinationer kan man åstadkomma mycket.
I samtalet med killarna kommer vi in på detta med förmågor, om arv och miljö. Man väljer ju inte själv i vilken drivbänk man föds i, mycket är tillfälligheter. Varför blev det musik?
– Mina föräldrar sjunger i kör, så där finns en naturlig koppling. Jag har också fått mycket av min farfar som var en duktig improvisatör i jazzspåret. Men det är ju även en fråga om miljö. För min del blev det musikklass och kulturskola, säger David.
Han gjorde ett visst val när han började på musikgymnasiet och var då säker på att han kunde ha en framtid som musiker. Orgeln kom in i Davids liv i åk 8 i samband med en prao-plats i kyrkan då han fick röra en orgel för första gången.
– Jag kommer inte från någon jättemusikalisk familj. Vi hade ett piano hemma som pappa spelade på. Från åk 4 tog jag pianolektioner på kulturskolan och lärde mig läsa noter. Jag hade en mattelärare som spelade orgel och som uppmanade mig att kontakta organisten i Vingåker. Jag var då 13 år och övade oavbrutet. När jag praktiserade i Vingåkers kyrka förstod jag att även sången var viktig för en organist, säger Erik.
Johannesorgeln har 50 stämmor och några tusen pipor av varierande storlekar att hålla reda på. Fasaden visar endast på en del av dessa. Det är ett spännande äventyr att göra ett besök inne i orgelhuset.
Det är lätt att samtala med de två orgelnördarna, ibland pratar vi nästan i mun på varandra, alla tre. Organister är en bristvara inom svenska kyrkan idag, så jag undrar om det är kyrkomusiker de ska bli.
– Det var ju det jag tänkte när jag sökte till musikgymnasiet, jag såg en möjlighet att skaffa jobb i framtiden. Musiker är annars ett ganska riskabelt val när det gäller att få arbete. Kyrkomusikerjobbet är varierat med orgelspel, körsång och piano, allt det jag tycker om att göra, säger Erik som siktar på högskolestudier.
– Jag kommer att söka kyrkomusik och jazz på folkhögskola. Om jag kommer in på båda kommer jag att få lite beslutsångest. Valet är inte självklart, men just nu lutar det åt organistspåret. Anledningen till mitt tänk är att det är lättare att vara organist och spela på jazzklubb på kvällarna än att vara jazzmusiker och få in orgelvägen, säger David.
Hur blir man en kreativ musiker?
– Man går emot läraren, då blir man kreativ, men det är kanske inte så smart. Men jag tänker att man kanske blir mer kreativ efter skolan, fastän något fri är man väl alltid. Omedvetet inspireras man av det man lyssnat på, säger Erik.
– Jazzen är friare än den klassiska musiken eftersom den är improvisationsbaserad, säger David som ofta blir inspirerad i stunden.
David Hjärtström och Erik Andersson går sista året på De Geergymnasiet Musik i Norrköping. David Löfgren, organist i S:t Johannes kyrka i Norrköping, är deras lärare på ”instrumentens drottning”.
I februari möter De Geergymnasiet Musik symfonikerna i en gemensam konsert. Traditionen bjuder att två av musikgymnasiets avgångselever får komponera ett kortare stycke för orkester som framförs vid konserten. Denna gång föll lotten på David och Erik. Musikgymnasielärarna David Swärd och Henrik Bergion är deras lärare i komposition.
– Jag är solist i mitt eget stycke, säger Erik som givit musiken titeln "Concertino Vigneto". Hans konsert för orkester och piano är på fem minuter och är hårt komprimerat.
– Mitt stycke ”Vågbilder” är en väldig kontrast till Eriks musik, musiken är rapsodisk, kontrastfylld och inkluderar både moderna och folkmusikaliska rytmer blandat med senromantiska uttryck, säger David
Vad gör ni om tio år?
– Har jobb som organist, svarar Erik.
– Studietiden är till för att hitta vad jag verkligen vill göra och jag är i det stadiet, säger David.