Men så, 2003, greps han och sattes i fängelse efter en politisk rättegång. Han frigavs 2013 och lever numera i exil i Schweiz.
Fängelset förändrade den före detta oligarken. Under tiden som fånge brevväxlade Chodorkovskij med kända ryska författare som Ljudmila Ulitskaja och Boris Akunin. I breven framstod han som reflekterande, ödmjuk och med en genuin vilja att skapa ett bättre Ryssland. Han blev ett av den ryska liberala oppositionens ledande namn.
I den korta skriften "Mina medfångar" som Ersatz nu ger ut på svenska skildrar Chodorkovskij personer han mött under sin fängelsetid i korta skisser. Det är gripande och tragiska öden. Här finns Kolja som vägrar att ta på sig ett brott han inte begått. I desperation skär han upp sin mage. (Den korrumperande polisen försöker få redan dömda fångar att säga att de begått ouppklarade brott för att förbättra statistiken.) I fängelset finns också Aleksandr som är nazist och Artiom som försöker ta självmord.
Chodorkovskij vill inte bara berätta om sina medfångar. Han har också ett tydligt politiskt mål. "Mina medfångar" gör klart hur genomkorrumperat rättssystemet i Ryssland är. Rättegångar är teater. Brottslingar hotas eller mutas för att säga det polisen eller folk högre upp i kedjan vill.
Det finns inte någon lag, bara makt. Chodorkovskij visar det väldigt bra när han frågar en av vakterna: ”Om ni och era kollegor skulle byta plats med fångarna, då skulle väl ingen märka någon större skillnad? ”
Vakten svarar ”nej” och ”tycks inte det minsta störd av denna omständighet.”
Några av texterna har slut som känns lite övertydliga. I vilket fall är budskapet att det korrupta systemet gynnar dem vid makten, men att saker skulle kunna ändras. Ryssland skulle kunna ha ett rättssystem med självständiga institutioner.
Och mitt i allt elände är det budskapet hoppfullt. Särskilt nu när nyheterna i de ryska statliga medierna inte ifrågasätter makten och ofta skyller problem på väst.