- Jag fortsätter – med stövlarna på.
Så besvarade Jörn Donner frågan om hans fortsatta skrivande på fjolårets bokmässa. Sen debuten 1951 har det blivit en imponerande rad titlar, senast i raden självbiografin "Mammuten", nu följd av romanen "Son och far", med undertiteln Historien om ett brott.
Skrivarglädjen är inte att ta miste på. Undertiteln till trots är detta ingen deckare utan snarare än brottet i sig är det avbrottet för huvudpersonen David Anders som avhandlas. Han ställs inför det ultimata, att dag för dag överleva, inte leva, fjättrad vid en rullstol efter att ha skjutits i ryggen av en okänd gärningsman.
David är en före detta diplomat och anställd vid Skyddspolisen som sadlat om till ”konsult”; han har sysslat med allehanda stora affärer i Mellanöstern, bland annat olja – inte olivolja. Vapenhandel kan ha slunkit med i de diffusa transaktionerna. Israels politik är inte Davids. Han har ett rymligt samvete och inte så noga reda på spelreglerna.
Romanen är mer ett relationsdrama än en kriminalroman. David har sent omsider skilt sig från Elisabet, modern till deras två barn Erik och Rosa som lever i ett omöjligt parförhållande. Davids pappa, nittioårige Simon, bistår David efter attentatet, då David byter identitet, kallar sig Andersson, och gömmer sig för omvärlden i en förort till Helsingfors. Maria, en före detta fotomodell, numera researrangör, är Davids kärlek, som han dock tvekar att dela vardagen med. Hon är vittne till mordförsöket men avvisas av den bittre David som i sin hjälplösa situation, där mycket handlar om toalettbesök och frustrerad sexualitet, inleder ett förhållande med den 36 år yngre kvinna som sköter honom. Han kallar henne Lotta. Mellan Lotta och Maria vandrar Davids påträngande erotiska tankar med inslag av gubbsjuka.
Det blir Erik, sonen, som bytt efternamn från Anders till Karlsson, en ganska färsk journalist, som tar sig an uppgiften att gräva i Davids förflutna i ett försök att nå fadern som hållit sig undan sina barn sedan mycket länge. Deras dialoger är tomma på kontakt och ibland krystade.
Överhuvudtaget är Donner ivrig att gå vidare i sin brottshistoria och då kan repliker sitta väl onaturligt i syfte att driva handlingen framåt.
Porträttet av David Anders(son) är däremot äkta vara. En skadad man som inte fortsätter med stövlarna på.