Titeln har fog. Rubinstein utdelar, om än underifrån, den ena dagsedeln efter den andra. Och han analyserar som sagt ett Ryssland som han betraktar som sitt, men som av andra ryssar kanske inte med självklarhet ses som hans.
Om efternamnet inte slutar på -ov eller -in så kan det betraktas som något främmande och skrämmande. Om efternamnet slutar på man eller berg eller som i författarens fall på stein så kan det i bästa fall ses som en skön avvikelse, eller bekräftelse på patriotismens räckvidd. Lev Rubinsteins far deltog från första till sista dagen i kriget och möttes ofta av medsoldaternas antisemitism. Ibland fick han försvara sig med nävarna mot sina egna.
Kontroverserna fick överlag fredliga utgångar och sammanfattas med författarens ord i den lika lakoniska som odödliga satsen: ”Du är en bra karl du, Semjon, fast du är jude.”
Medan det där som utspelades då av många i efterhand kallas för andra världskriget så har det i Ryssland, med ett sovjetiskt eko, och åtminstone hos vissa delar av maktapparaten och befolkningen förädlats till det Stora fosterländska kriget. Delvis läser Rubinstein historien i ljuset, eller skuggan, av de alltjämt pågående aktiviteterna. Vad är Krim, vem tillhör Krim?
Denna bok är en svensk specialutgåva, med samlade texter från de senaste åtta åren, men lejonparten utspelas under trycket från protesterna på Majdantorget i Kiev. Det är journalistik och litteratur i ovanlig förening. En tänkande och frihetlig människas vittnesbörd. En estetiskt och politiskt medveten diktares lika poetiska som intellektuella försök att skänka förståelse åt komplikationer som en vänsterliberal i Svedala nog anar men kanske aldrig förmår greppa.
Men vad är frihet mot Storhet? Ett irrbloss. Antisemitismen är förfärlig när den gestaltas någon annanstans. Men här har vi ju bekämpat antisemitismen, och den fruktansvärda fascismen, nazismen. Tvärtom menar Lev Rubinstein i all stillsamhet att Ryssland är Europa. Inte, som vissa andra, ett bättre Europa, eller sämre. Utan en del av Europa. En livskraftig del av själva idén om en europeisk civilisation och nedtonad likaväl som aldrig revanschistisk universalism. Hans texter kan också läsas som reflektioner av den både USA-drömmande och USA-kritiska mentaliteten i Ryssland, ja i självaste Sovjetunionen.
Språkets makt, propagandans inflytande? Rubinsteins schatteringar är utan undantag exakta. Även i Johan Öbergs översättning förnimmer läsaren rösten hos en människa som sett igenom det mesta men aldrig förlorat tron på det enkla. Det enkla är just enkelt: varje människas lika värde, dialogen framför monologen, Ryssland tillhör Europa. Och inga välregisserade parader.