Västfronten, juldagen 1914. Engelsmän och sachsare lägger ned vapnen, önskar varandra god jul och spelar en berömd fotbollsmatch i ingenmansland. Den sortens civila olydnad, civilisatoriska uttryck, fortsatte till generalernas förtret. En bit in på nästkommande år lyssnar tyskarna till hur en fransman virtoust framför en operaaria. De ställer sig upp ur skyttegravar, hukar över taggtråden för att höra bättre. När sången klingar ut vidtar applådåskor, inte skottsalvor. Annorstädes hurrarop från ryssen när en tysk löjtnant visar sig heroisk där han bokstavligen rakryggad i skottlinjen manar sina mannar. Snart gör en rysk officer motsvarande – och bemöts på samma vis.
På annat håll låter man varandra vara ifred under dagtid. Då får leveranser av förnödenheter passera öppet och kokeldarnas rök lämnas därhän. Vi stör inte er om ni inte stör oss. Tids nog kan vi kriga.
Nu är det alltså 1915. Från nyårsdag till nyårsafton gör Peter Englund nedslag i krigets vardag och obegripliga logik. 108 stycken för att vara exakt. Pannåer som spänner från halvannan sida till ett halvdussin i en stil som påminner om Celas Bikupeteknik. Intrycket av kollektivroman understryks av syftet att skildra hur kriget är – inte vad som hände. Makrokosmos tillhör den traditionella historieskrivningen, här mikrokosmos för att begripliggöra historien. En skönlitterär metod på faktiskt innehåll.
Läs om sedermera världskända namn som Oskar Kokoschka, Robert Musil, Franz Kafka som här möter oss som kavallerist, löjtnant respektive försäkringstjänsteman och som delar krigserfarenheterna med andra individer som Florence Farmborough, sjuksköterska i ryska armén, australiensiskan Olive King, chaufför i serbiska armén och amerikanskan Laura de Turczynowicz, gift med en polsk adelsman. Och ett fyrtiotal till som oavsett hemvist, front, kontinent eller uppdrag alla är del av samma stora tragedi och vardagliga lunk; gemensam sorg, individuella vedermödor och enstaka glädjeämnen.
Resultat? Egenartat och mäktigt. Vilket vidimeras av omdömena om de verk den här volymen bygger på: Stridens skönhet och sorg från 2008, kompletterad med åtskilliga andra texter främst publicerade i internationella publikationer. Detta är del två av fem.
