Efter Lina Hagelbäcks genombrott med Violencia 2013 och det positiva gensvaret då är förväntningarna stora på uppföljaren. Jag kan bara försäkra att de infrias med råge. I bok nummer två, Violencia och hennes far är hennes kärleksfulla förhållande till språket lika stilsäkert och personligt.
Här har hon också tonat ner den ibland lite överbelastade ordleken hon flödade med i debuten. Hennes språkkänsla är medveten och musikalisk, hon har absolut gehör och det är en fröjd att läsa denna tragiska historia.
Här handlar det om mötet mellan den unga Violencia med den ”vulkanhermeneutiska” sjukdomen (hon får utbrott och hennes hud döljer glödande lava) och hennes far som försvann för längesedan och som hon nu söker upp på Sicilien där han spelar gitarr på krogar för att bekosta sitt dödsföraktande supande.
Lina Hagelbäck tillägnar denna bok sin egen far, som inte ska förväxlas med bokens Esra, även om han också skriver poesi. Författarens far hette Jösta Hagelbäck; han var filmregissör, poet, konstnär. I sin bok interfolierar hon hans efterlämnade poem och för på så sätt en dialog med honom.
Esra är dessutom vulkanforskare och här dyrkar han Etna som han har i blickfånget. När Violencia kliver in på den sicilianska syltan iklädd moderns brudklänning är de båda eruptiva med känslor som flödar över på oväntade sätt.
Skuld läggs till skuld. Döden är alltid farligt nära. Hemma väntar den gode mördaren Malte och graven där katten Romeo vilar, katten som var Violencias närmast anhörig – ”jag har Romeos blod på min Norénklänning”. Författaren leker med litteraturen och hon gör det på ett mycket medvetet sätt med ett ekonomiskt språk, ett lyriskt och personligt koncentrat. Det är bara att rekommendera denna läsning.
I min bokhylla hittar jag Jösta Hagelbäcks diktsamling Poeternas krig, där jag hittar dikten Men man dör nästan aldrig. En vers lyder: ”En pil ur Ingenting //genom det som Är//i pulsådern på det som Kommer,//Så styrs Jorden-.”
Och ur Violencia, Lina Hagelbäcks debut minns jag: ”Hon är utom sig inom sig.”
Här möts de båda.