Det har sagts om Orhan Pamuk att han välvde en båge mellan den traditionella epiken och den postmodernistiska romanen.
Något liknande kan möjligen sägas om Ihsan Oktay Anar. Nu introduceras han på svenska med en roman som i Mats Anderssons dessvärre skralt korrekturlästa översättning heter ”Atlas över de dimhöljda kontinenterna”. Originalet utkom 1995.
Anar – född 1960 – är åtta år yngre än Pamuk. Verkar till vardags som filosof på universitetet i Izmir. Värvet märks, här är anspelningar på såväl Aristoteles som Descartes.
På sidan 264 noteras ”en löspenis som hölls fast med läderremmar runt baken”. Löspenisen får en särskild innebörd, i och med att den sitter på Eberhe, den osmanska säkerhetstjänstens Höge Herre.
Mycket i denna roman är och förblir oåtkomligt för den västerländske mottagaren. Men den lever, på sitt särskilda vis. Även om undertecknad redan i höjd med Umberto Ecos ”I rosens namn” började tröttna på dessa så kallat sublima historieberättelser, så kan sagde nog ändå se den humoristiska potentialen och berättartekniska fantasin i denna roman.
Glöm modernismen! Här söker en författare, inte utan framgång, vara lagom makt- och samhällskritisk, så mainstream att han av Andersson och andra kallas ”kultförfattare”.