Sköra män i debut

Det är snart ett år sedan jag upplystes om en särskilt uppriktig blogg. Den var självutlämnande med skarpsinnig känsla för detaljer. Jag reagerade med ett aha - är det så här en blogg är när den är bra. "Det är som en dagbok fast alla kan läsa den", förklarade upphovsmannen. Han beskrev scener ur vardagen, rånare på varuhus, Eldkvarn-låtar och dagisfröknar med Facebook. Efter några månader avslöjade den frånskilde Klingberg - journalist och gitarrist i Docenterna - att han sammanställde vad som skulle bli en bok. In trädde plötsligt ämnen som Agenten, Förlaget och Redigeringen. Jag tror vi behöver prata faktiskt är namnet på en relationsroman som inleds med att ett tolv år långt äktenskap havererar. "Det kanske faktiskt är så att vi inte ska vara tillsammans", säger hustrun. Tvåbarnspappan Karl Mikael blir singel. Hypnosen släpper, han söker kärlek överallt han kan finna den. Han nätdejtar och går på krogen (och droppar omotiverat namn på halvkända människor). Berättelsen ger inblick i vad som händer när en relation går sönder, men skildrar även en bekräftelsetörstande tillvaro med mediefolk som är celebriteter inom sitt skrå, men okända utanför det. Här finns självbiografiska inslag. Många kommer att förstå huvudpersonen Karl Mikael som författaren, och den flyktade hustrun Kristin som Aftonbladets kulturchef. Inte minst då hon i en intervju sagt att "det är hans bild av vad som hände" och att "jag blir så illa till mods av den typen av litteratur". Klingberg har emellanåt överdrivet stor respekt för formatet. En ängslighet infinner sig när det omedelbara ska komponeras för papperet och evigheten. Redigeringen (300 000 tecken, enligt ett blogginlägg) skalar ner materialet till att enbart behandla relationsproblemen. Nyanserna tonas ut, tilltalet blir mildare och en aning bredare. Ändå är det en välfunnen debut. Klingberg tillför en manlig syn på separationer, som går i kollision med machoideal. Fram träder en skörare, humanare variant fram, som både snackar teknikprylar och ångestdämpande preparat.

Sköra män i debut

Blogginlägget var klumpigt och desperat. Uppträngd mot perrongväggen, i rädsla för tunnelbanemördaren, hoppades Jon Jefferson Klingberg finna sitt livs kärlek. En logik värdig en dåre eller ett snille.