Redan före coronapandemin var Niklas RĂ„dström van vid munskydd och social distansering. En tre Ă„r lĂ„ng behandling mot leukemi medför i perioder att minsta infektion och virus kan vara lika med livsfara. NĂ€r pandemin var ett faktum hade han vanan inne. Niklas RĂ„dström hör till riskgrupperna â han och hustrun slĂ€pper ingen över tröskeln och intervjun sker dĂ€rför över videolĂ€nk.
Niklas RÄdström diagnostiserades med akut blodcancer pÄ sjukhuset i Kalmar sensommaren 2017 och började redan dÀr och dÄ göra anteckningar till vad han trodde kunde vara hans sista bok.
ââIngen vill skriva den, men fĂ„ kan lĂ„ta bli att försöka, sĂ€ger han.
En poets döstÀdning
"Som har inget redan hĂ€nt" Ă€r ett slags kom-ihĂ„g-att-du-lever-bok och en eftersinnande systerbok till diktsamlingen "DĂ„, nĂ€r jag var poet" som utkom i somras. Diktboken var Ă€ven Niklas RĂ„dströms emotsedda Ă„terkomst som lyriker â efter 20 Ă„r.
ââDiktsamlingen var ett slags döstĂ€dning, det var dikter som lĂ„g i byrĂ„lĂ„dan och som jag ville anvĂ€nda till nĂ„got innan det var för sent.
"DÄ, nÀr jag var poet" innehÄller bland annat en lÀngre svit med titeln "Huddinge sjukhus, höst som vÄr, sommar som vinter", som handlar om hans livshotande sjukdom och den lÄnga och mÄnga gÄnger plÄgsamma cancerbehandling som han genomgick.
ââPoesi kommer till i nuet, den fördjupar och hĂ„ller kvar en upplevelse. BerĂ€ttandet Ă„ sin sida ger perspektiv, den betraktar och reflekterar. Processerna liknar förstĂ„s varandra, men de skiljer sig Ă„t pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Det var lĂ€mpligast att dikterna kom först.
Rikedom av barndomsminnen
"Som har inget redan hÀnt" Àr en sjukdomsskildring men ocksÄ en berÀttelse om Niklas RÄdströms barndom. Det Àr inte första gÄngen som han skriver om livets början. Han Àr medveten om att lÀsarna kanske har tröttnat vid det hÀr laget, men nÀr han talar om vilken rikedom av minnen som den utgör sÄ nickar man förstÄende.
ââJag skriver om en handfull Ă„r under barndomen, Ă€ndĂ„ kan jag vaska fram sĂ„ otroligt mycket ur dem. Barndomen Ă€r rik period i livet dĂ„ vi upptĂ€cker vĂ€rlden. Senare rusar livet pĂ„.
Niklas RĂ„dström pĂ„pekar ocksĂ„ att ens perspektiv pĂ„ barndomen förĂ€ndras genom Ă„ren â inte minst genom det egna förĂ€ldraskapet.
ââJag tror det var Ivar Lo-Johansson som sade att ljuset faller annorlunda olika tider pĂ„ dagen, och olika skeden i livet.
"Barnens domstol"
BerĂ€ttelsen om Niklas RĂ„dströms barndom Ă€r ocksĂ„ den om hans förĂ€ldrar. SĂ€rskilt om hans pappa, författaren PĂ€r RĂ„dström, som dog bara 38 Ă„r gammal. Pappans frĂ„nvaro Ă€r tydlig i boken â ocksĂ„ innan han avled: "Jag kan inte minnas mer aÌn sammanlagt nĂ„gon mĂ„nad dĂ„ jag varit tillsammans med honom medan han aÌnnu levde, men som död var han i decennier framöver med mig varje dag".
ââHur hade det blivit om pappa fĂ„tt leva i fem Ă„r till? DĂ„ hade jag hunnit bli tonĂ„ring och dĂ„ kanske jag hade vĂ„gat krĂ€va att fĂ„ trĂ€ffa honom mer. Han kanske hade fĂ„tt barn med sin nya fru och dĂ„ hade jag haft ett halvsyskon.
Niklas RÄdström Àr ensambarn. Kanske Àr det dÀrför som han gÄng pÄ gÄng ÄtervÀnder till den eviga berÀttelsen om sin barndom?
ââDet gĂ„r nog inte att sĂ€ga nĂ„got entydigt om den saken, men kanske Ă€r det sĂ„ att ensambarnet tvingas formulera sitt liv utifrĂ„n sig sjĂ€lv.
I boken skriver Niklas RĂ„dström om sin pappas sista roman "Mordet" â som handlar om en hemvĂ€ndare som begĂ„r ett symboliskt mord pĂ„ sitt barnjag â men ocksĂ„ om novellen "Barnens domstol". I novellen anklagas en man av en grupp barn för att svikit de drömmar han hade som barn. Han döms till att ensam framhĂ€rda i sin vuxenhet.
ââJag tycker det Ă€r en bra mĂ„ttstock för livet, att man ska försöka bli nĂ„gon som ens barnjag kan se upp till och respektera.
"Mer orolig för döden nu"
Niklas RĂ„dström vĂ€xte upp bland gamla mĂ€nniskor, bland mor- och farförĂ€ldrar, och kunde tidigt rĂ€kna förluster. Han tror sig ha tĂ€nkt lite mer pĂ„ döden Ă€n folk i allmĂ€nhet â men inte pĂ„ sin egen.
ââJag Ă€r nog mer orolig för döden nu Ă€n nĂ€r jag först blev sjuk, dĂ„ tĂ€nkte jag bara att jag skulle bli frisk.
SÀgas ska att Niklas RÄdström nu mÄr bra. Sjukdomen har hÄllit sig borta och det Àr med allt lÀngre mellanrum som han besöker sjukhuset för att ta benmÀrgsprov. NÀr samtalet Àr över ska han gÄ ut med hunden Rasmus och nÀr pandemin Àr förbi ska han trÀffa barn och barnbarn.
ââJag saknar att kunna trĂ€ffa dem. Yngsta barnbarnet Ă€r snart 1,5 Ă„r, men jag har bara hĂ„llit i honom en gĂ„ng.